1 ✝ Ve dem som drar ner till Egypten efter hjälp! De förlitar sig på hästar och förtröstar på stridsvagnar, för att de är många, och på ryttare för att de är väldigt starka*, men de vänder inte sin blick till Israels helige, inte heller söker de HERREN. 2 ✝ Och han är vis och kan förorsaka det onda att komma, och tar inte tillbaka sina ord, utan kommer resa sig mot de ondas hus och mot dem som hjälper andra göra orätt. 3 ✝ Och egyptierna är människor och inte Gud, och deras hästar är kött och inte ande. När HERREN räcker ut sin hand, ska både den som hjälper och den som blir hjälpt falla, och båda ska förgås tillsammans. 4 ✝ För så har HERREN sagt till mig: Liksom lejonet och det unga lejonet ryter över sitt byte när många herdar samlas emot det, och inte skräms av deras rop eller räds deras oväsen. Så ska HERREN Sebaot komma ner för att strida på Sions berg och på dess höjd. 5 ✝ Som fågeln breder ut sina vingar ska HERREN Sebaot försvara Jerusalem. Han ska beskydda och rädda, skona och bevara den. 6 ✝ Vänd er om till honom, från vilken Israels barn så djupt har avfallit. 7 ✝ För på den dagen ska var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, vilka era händer har gjort åt er i synd. 8 ✝ Och Assyrien ska falla, men inte genom en människas svärd. Och ett svärd som inte är en människas ska förtära honom. Men han ska fly för svärdet, och hans unga män ska tvingas till slavtjänst. 9 ✝ Och han ska i skräck fly över till sin fästning, och hans furstar ska vara förskräckta för fälttecknet, säger HERREN, som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.