1 ✝ Ve dig, du som plundrar men som själv inte plundrats, och som agerar svekfullt men själv inte blivit förrådd! När du slutat plundra ska du själv bli plundrad, och när du slutat agera svekfullt ska de agera svekfullt mot dig. 2 ✝ O HERRE, var oss nådig. Till dig står vårt hopp. Bli du vår styrka varje morgon och vår frälsning i nödens tid. 3 ✝ Vid det väldiga dånet flydde folket och när du reste dig upp skingrades hedningarna. 4 ✝ Och ert byte ska samlas in, såsom när gräsmaskar förser sig. Såsom gräshopporna störtar fram ska han störta fram över dem. 5 ✝ Upphöjd är HERREN för han bor i höjden*. Han har fyllt Sion med rätt och rättfärdighet. 6 Och visdom och kunskap ska göra din tid trygg och vara din frälsnings styrka. HERRENS fruktan är hans skatt. 7 Se, deras tappra klagar därute, fredens budbärare gråter bittert. 8 ✝ Vägarna ligger öde, där färdas ingen. Han har brutit förbundet, han har föraktat städerna, han bryr sig inte om någon människa. 9 ✝ Landet* sörjer och försmäktar. Libanon skäms och har kapats ner. Saron är likt en ödemark och Basan och Karmel skakar av sig sin frukt. 10 Nu ska jag resa mig, säger HERREN. Nu ska jag upphöjas. Nu ska jag upphöja mig själv. 11 ✝ Ni går havande med halm, ni ska föda fram strå, er andedräkt ska förtära er som eld. 12 Folken ska förbrännas såsom kalk, likt avhugget törne ska de brännas upp i eld. 13 Hör vad jag har gjort, ni som är långt borta. Erkänn min makt, ni som är nära. 14 ✝ Syndarna i Sion är rädda, förskräckelse har överraskat hycklarna. Vem bland oss kan bo vid en förtärande eld? Vem bland oss kan bo vid eviga lågor? 15 ✝ Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är, den som föraktar det som vinns genom förtryck och avhåller sina händer från att ta emot mutor, den som stoppar till sina öron för att inte höra om blodsutgjutelse och sluter sina ögon för att inte se det onda. 16 ✝ Han ska bo på höjderna. Klippornas fästen ska vara hans värn. Han ska få sitt bröd och hans vatten ska vara tryggat. 17 Dina ögon ska se kungen i hans skönhet. De ska skåda det land som ligger mycket långt bort. 18 ✝ Ditt hjärta ska begrunda skräcken. Var är skrivaren? Var är den som väger? Var är han som räknade tornen? 19 ✝ Du ska inte se ett vildsint folk, ett folk med ett obegripligt språk som du inte kan uppfatta, med stammande tunga som du inte kan förstå. 20 ✝ Se på Sion, våra högtiders stad. Dina ögon ska se Jerusalem som en lugn boplats, ett tabernakel som inte ska tas ner, inte en enda av dess tältpinnar ska någonsin ryckas upp, inte heller ska någon av dess linor kapas av. 21 För härlighetens HERRE ska vara där för oss som en plats med breda floder och strömmar, dit inget skepp med åror ska komma, inte heller ska ståtliga skepp passera förbi där. 22 För HERREN är vår domare, HERREN är vår lagstiftare, HERREN är vår konung, han kommer rädda oss. 23 Dina skeppståg hänger lösa, de håller inte masten stadig, inte heller är seglet spänt. Då ska bytet fördelas från en stor plundring. De lama plundrar bytet. 24 ✝ Och ingen av invånarna ska säga: Jag är sjuk. Folket som bor där ska bli förlåtna sina synder.