1 Hör mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker HERREN. Se på klippan som ni blivit uthuggna ur och på gruvan som ni grävts fram ur. 2 ✝ Se på Abraham, er far, och på Sarah som födde er, för jag kallade honom, medan han ännu var ensam, och välsignade honom och förökade honom. 3 ✝ För HERREN ska trösta Sion, han ska skänka tröst åt alla dess ödelagda platser och ska göra dess ödemark lik Eden, och dess öken lik en HERRENS lustgård. Fröjd och glädje ska råda där, tacksägelse och lovsångsljud. 4 Ge akt på mig, mitt folk, hör noga på, o min nation. Ty från mig ska lag utgå och jag ska sätta min rätt* till ett ljus för folken. 5 Min rättfärdighet är nära, min frälsning har gått ut, och mina armar ska döma folken. Kustländerna väntar på mig och sätter sitt hopp till min makt*. 6 ✝ Lyft upp era ögon mot himlen och se på jorden därunder, för himlen ska försvinna som rök och jorden nötas ut som en klädnad, och dess invånare ska dö på samma sätt. Men min frälsning ska bestå för evigt och min rättfärdighet ska inte upphävas. 7 ✝ Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, ni folk som har min lag i hjärtat. Frukta inte för människors hån och var inte heller rädda för deras smädelser. 8 För mal ska förtära dem som en klädnad, och larver ska äta dem som ull. Men min rättfärdighet varar för evigt och min frälsning från släkte och till släkte. 9 ✝ Vakna upp, vakna upp, klä dig med styrka, du HERRENS arm. Vakna upp som i forna dagar, i gångna tider. Var det inte du, som högg ner Rahab, och genomborrade draken? 10 ✝ Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, som gjorde havsdjupen till en väg för de befriade att gå över? 11 ✝ Därför ska HERRENS friköpta vända tillbaka och komma till Sion med jubel, och evig glädje ska kröna deras huvuden. De ska få fröjd och glädje, och sorg och suckan ska fly. 12 ✝ Jag, ja, jag är den som tröstar er. Vem är du, att du fruktar för människor, som ska dö, för ett människobarn, som ska bli som gräs? 13 Och du glömmer HERREN, din skapare, som har spänt ut himlen och lagt jordens grund. Och ständigt dagen lång fruktar du för förtryckarens vrede, som om han stod redo att förgöra. Men var är förtryckarens vrede? 14 Snart blir den tillfångatagne fri, så att han inte dör i fängelsehålan och för att han inte ska lida brist på bröd. 15 ✝ Och jag är HERREN, din Gud, som rör upp havet, så att dess vågor dånar, HERREN Sebaot är hans namn. 16 ✝ Jag har lagt mina ord i din mun och jag har täckt dig med skuggan av min hand, för att jag skulle spänna upp himlarna och lägga jordens grund och säga till Sion: Du är mitt folk. 17 ✝ Vakna upp, vakna upp, stå upp, o Jerusalem, du som av HERRENS hand har druckit hans vredes bägare, du som har tömt berusningens bägare till sista droppen. 18 Av alla de söner hon fött var det ingen som ledde henne, av alla de söner hon fostrat var det ingen som tog henne i handen. 19 Dessa två saker har drabbat dig – vem ska tycka synd om dig? – ödeläggelse och förstörelse, hungersnöd och svärd. Vem annan än jag ska trösta dig? 20 ✝ Dina söner försmäktade, de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät, fullt drabbade av HERRENS vrede, av din Guds bestraffning. 21 Därför hör nu detta, du plågade och berusade, men inte av vin: 22 Så säger din Herre, HERREN, och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tar bort från din hand denna bägare som fick dig att ragla, ja, min vredes bägare. Du ska inte mer dricka av den igen. 23 ✝ Men jag ska sätta den i handen på dem som plågar dig, som sa till dig: Fall ner, så att vi kan gå över, och du gjorde din rygg till mark och till en gata för dem att gå på.