1 ✝ O HERRE, du är min Gud! Jag vill upphöja dig. Jag vill prisa ditt namn, för du har gjort underbara ting, dina rådslut från forna tider är trofasthet och sanning. 2 För du har gjort en stad till en stenhög, en befäst stad till en ruin, en fästning för främlingar till att inte längre vara en stad, den ska aldrig byggas upp igen. 3 Därför ska det mäktiga folket ära dig, de skräckinjagande nationernas stad ska frukta dig. 4 ✝ För du har varit en styrka för den fattige, en styrka för den behövande i hans nöd, en tillflykt undan stormen, en skugga undan hettan, när de grymmas raseri är som en storm mot muren. 5 Du ska kuva främlingars oväsen, som hettan på en torr plats, liksom hettan stillas med skuggan från ett moln. De grymmas gren ska huggas ner. 6 ✝ Och på detta berg ska HERREN Sebaot göra för alla folk en festmåltid med feta rätter, en fest med lagrade viner, med feta, märgfulla rätter och väl lagrade viner. 7 ✝ Och han ska på detta berg utplåna den slöja som täcker alla folk, och det täckelse som alla nationer är övertäckta med. 8 ✝ Han ska uppsluka döden i seger, och Herren GUD ska torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden, för HERREN har talat. 9 ✝ Och på den dagen ska man säga: Se, detta är vår Gud! Honom har vi väntat på, och han ska frälsa oss. Detta är HERREN. Honom har vi väntat på. Låt oss vara glada och fröjda oss över hans frälsning. 10 För HERRENS hand ska vila över detta berg, och Moab ska trampas ner under honom liksom halm trampas ner i gödselhögen. 11 Han ska sträcka ut sina händer mitt ibland dem, såsom han som simmar sträcker ut sina händer för att simma. Och han ska störta ner deras stolthet tillsammans med deras händers rov*. 12 ✝ Och dina höga fästningsmurar ska han bryta ner, rasera och störta till marken, ända ner i dammet.