1 ✝ Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk. Och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa till honom: Så säger HERREN: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte överleva. 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN 3 och sa: Kom ihåg, o HERRE, jag ber dig nu, hur jag troget och helhjärtat har vandrat inför dig och att jag har gjort vad som har varit gott i dina ögon. Och Hiskia grät mycket. 4 Då kom HERRENS ord till Jesaja, som sa: 5 Gå och säg till Hiskia, så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och jag har sett dina tårar. Se, jag ska förlänga ditt liv med femton år. 6 Och jag ska rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, och jag ska beskydda denna stad. 7 Och detta ska vara ett tecken för dig från HERREN, att HERREN ska göra vad han har lovat. 8 Se, jag ska föra tillbaka skuggan av de grader som redan har gått ner på Ahas solur, tio grader tillbaka. Solen gick då tillbaka tio grader, de grader som den redan hade gått ner. 9 Detta skrev Hiskia, Juda kung, när han hade varit sjuk och hade tillfrisknat från sin sjukdom: 10 Jag sa: När mina dagar är till ända, ska jag gå till dödsrikets portar. Jag berövas resten av mina år. 11 ✝ Jag sa: Jag ska inte mer få se HERREN, ja HERREN, i de levandes land. Jag ska inte mer få se människor bland dem som bor i världen. 12 ✝ Min boning* har tagits bort och flyttats från mig som en herdes tält. Jag har som vävaren klippt av mitt liv. Han skär ner mig från bommen. Innan dagen blivit natt kommer du att göra slut på mig. 13 ✝ Jag höll mig stilla ända till morgonen. Som ett lejon krossar han alla mina ben. Innan dagen blivit natt kommer du att göra slut på mig. 14 ✝ Jag pep som en svala eller en trana. Jag sörjde som en duva. Mina ögon sviktar när jag tittar uppåt: O HERRE, jag är i nöd, hjälp mig! 15 Vad ska jag säga? Han har ju både talat till mig och själv gjort det. Jag ska vandra varsamt alla mina år med bitterhet i min själ. 16 O Herre, genom detta lever människor, och genom allt detta hålls min ande vid liv. Du gör mig frisk och låter mig få leva. 17 ✝ Se, min stora bitterhet blev till frid. I din kärlek har du räddat mig från fördärvets grop, för du har kastat alla mina synder bakom din rygg. 18 ✝ För dödsriket kan inte tacka dig och döden kan inte prisa dig. De som far ner i gropen kan inte hoppas på din trofasthet. 19 Den levande, den som lever, han tackar dig, som jag gör i dag. Fadern ska göra din trofasthet känd för barnen. 20 ✝ HERREN var beredd att rädda mig. Därför ska vi sjunga mina sånger till stränginstrument i HERRENS hus alla våra livsdagar. 21 För Jesaja hade sagt: Låt dem ta en fikonkaka och lägg den som ett förband över bölden, så ska han bli frisk. 22 Hiskia hade också sagt: Vad är tecknet på att jag ska få gå upp till HERRENS hus?