1 ✝ Bel* sjunker ner, Nebo* böjer sig. Deras avgudabilder bärs på djur och boskap. Det som ni bar på är en belastning, en börda för det trötta djuret. 2 ✝ De sjunker ner, båda faller. De kan inte rädda bördan, utan de måste själva gå i fångenskap. 3 ✝ Hör på mig, ni av Jakobs hus och ni alla som är kvar av Israels hus, ni som har varit lagda på mig från moderlivet, och burna av mig sedan ni föddes. 4 ✝ Jag är densamme även när ni blir gamla, och jag ska bära er även när ni har fått grått hår. Så har jag gjort, och jag ska fortsätta lyfta, bära och rädda er. 5 ✝ Vem vill ni likna mig med och göra till min like och jämföra mig med, så att vi skulle vara lika? 6 ✝ De skakar guld ur börsen och väger silver på vågskålen. Och man anlitar en guldsmed för att han ska göra det till en gud, som de faller ner för och tillber. 7 ✝ De lyfter den på axeln, bär den och sätter ner den på sin plats, och där står den. Den flyttar sig inte från sin plats, och ropar man till den så kan den inte svara eller rädda honom ur hans nöd. 8 Tänk på detta och uppför er som män, påminn era hjärtan, ni överträdare! 9 ✝ Kom ihåg det som hänt för länge sedan. För jag är Gud och det finns ingen annan, jag är Gud, och det finns ingen som jag, 10 ✝ som förkunnar från början vad som ska komma och långt i förväg det som inte har skett, som säger: Mina planer står fast, och allt jag vill kommer jag att göra. 11 Jag kallar på en rovfågel från öster, från fjärran land den man som verkställer min plan. Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har förberett, det sätter jag i verket. 12 Hör mig, ni hårdhjärtade, ni som är fjärran från rättfärdighet. 13 ✝ Jag låter min rättfärdighet närma sig, den är inte långt borta, och min räddning dröjer inte. Och jag ska ge frälsning i Sion, min härlighet åt Israel.