1 ✝ Nu vill jag sjunga för min högt älskade, en sång om min älskade och hans vingård. Min högt älskade hade en vingård på en mycket bördig kulle. 2 ✝ Och han grävde upp den och rensade bort stenarna och planterade den med ädla vinträd. Och han byggde ett torn därinne, och han högg också ut en vinpress där. Sedan förväntade han sig att den skulle ge vindruvor, men den gav vilda druvor. 3 Ni invånare i Jerusalem och ni män av Juda, nu ber jag er att döma mellan mig och min vingård. 4 ✝ Vad mer kunde ha gjorts i min vingård som jag inte redan gjort med den? Varför gav den vilda druvor då jag förväntade att den skulle ge vindruvor? 5 ✝ Nu vill jag berätta för er vad jag ska göra med min vingård: Jag ska ta bort dess inhägnad så att den blir uppbränd, och bryta ner dess mur så att den blir nertrampad. 6 ✝ Jag ska lägga den öde, ingen ska beskära eller gräva i den. Men tistel och törne ska växa där, och jag ska befalla molnen att inte låta det regna på den. 7 ✝ Ty HERREN Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk, den plantering som var hans glädje. Han väntade rättvisa, men fann blodsutgjutelse*, han väntade rättfärdighet, men fann klagoskri. 8 ✝ Ve dem som lägger hus till hus, fogar åker till åker, tills det inte finns mer plats så att de kan bo ensamma mitt i landet! 9 ✝ I mina öron sa HERREN Sebaot: De många husen ska sannerligen bli öde, även de stora och vackra ska bli tomma på invånare. 10 För en vingård på tio plogland ska bara ge ett batmått, och en homers utsäde ska bara ge en efa. 11 Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen för att jaga efter starka drycker, och som fortsätter ända till natten, upphettade av vin! 12 ✝ På deras fester finns harpa, lyra, tamburin, flöjt och vin. Men HERRENS gärningar bryr de sig inte om, och på hans händers verk aktar de inte. 13 Därför har mitt folk blivit bortförda i fångenskap, för de saknar förstånd. Dess stormän håller på att dö av hunger, och dess larmande hop försmäktar av törst. 14 ✝ Därför har dödsriket vidgat sig och spärrat upp sitt gap utan gräns och deras härlighet, med dess larmande skaror som jublar, ska störtas dit ner. 15 ✝ Den ringe mannen ska böjas ner och den mäktige mannen ödmjukas och de stoltas ögon ska ödmjukas. 16 ✝ Men HERREN Sebaot ska vara upphöjd i sin dom, och Gud som är helig, bevisar sig helig i rättfärdighet. 17 ✝ Då ska lammen beta som på sin egen betesmark, och på de rikas* ödetomter ska främlingar livnära sig. 18 Ve dem som drar orättfärdighet med lögnens band och synd som det vore repen på en vagn, 19 ✝ och säger: Må han skynda sig och hasta med sitt verk, så att vi får se det, och låt Israels Heliges rådslut närma sig och komma, så att vi får uppleva det. 20 ✝ Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert. 21 ✝ Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka. 22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin och skickliga att blanda starka drycker, 23 ✝ som frikänner den skyldige för mutor, och som berövar den rättfärdige hans rätt. 24 ✝ Därför, så som elden slukar stråna och lågan förtär agnarna, så ska deras rot ruttna bort och deras blomning flyga iväg som stoft, eftersom de har förkastat HERREN Sebaots lag och föraktat Israels Heliges ord. 25 ✝ Därför har HERRENS vrede upptänts mot hans folk och han räckte ut sin hand mot dem och slog dem, och bergen darrade och deras lik låg som avskräde mitt på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede, hans hand är fortfarande uträckt. 26 ✝ Och han ska resa upp ett fälttecken för hednafolken långt borta och ska locka på dem från jordens ände, och se, de ska komma snabbt och med hast. 27 Ingen bland dem ska vara trött eller snubbla, ingen ska slumra eller sova, inte heller ska bältet runt deras höfter lossna, inte heller ska deras skoremmar gå sönder. 28 Deras pilar är vässade och alla deras bågar spända. Hovarna på deras hästar är som av flinta, och deras vagnshjul liknar stormvinden. 29 Deras rytande är som lejonets, de ryter som unga lejon. Morrande griper de bytet och släpar iväg det i säkerhet, och ingen kan rädda det. 30 ✝ På den dagen ska de ryta mot dem som när havet dånar, och om någon ser ut över landet ska han se mörker och sorg och att ljuset på himlen är förmörkat.