1 Och det skedde, när alla kungarna som var på den här sidan om Jordan, i bergsbygden, i låglandet och längs med hela kusten av det stora havet* upp mot Libanon, hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, fick höra om detta, 2 slöt de sig enigt samman för att strida mot Josua och Israel. 3 Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4 handlade de med list. De gick iväg och låtsades vara sändebud och tog gamla säckar på sina åsnor och gamla spruckna och lappade vinläglar, 5 och utslitna, lagade skor på sina fötter och de tog på sig utslitna kläder. Och allt bröd som de hade med sig var torrt och mögligt. 6 Och de gick till Josua i lägret i Gilgal och sa till honom och till Israels män: Vi har kommit från ett land långt borta, så slut därför ett förbund med oss. 7 ✝ Då sa Israels män till hiveerna: Kanske ni bor här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er? 8 De sa till Josua: Vi är dina tjänare. Och Josua sa till dem: Vilka är ni eller varifrån kommer ni? 9 De svarade honom: Dina tjänare har kommit från ett land mycket långt borta, för HERRENS, din Guds, namns skull. För vi har hört ryktet om honom och allt han gjorde i Egypten, 10 ✝ och om allt det han gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sihon, kungen i Hesbon och Og, kungen i Basan, som var i Astarot. 11 Därför talade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss och sa: Ta mat med er för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare, så slut nu därför ett förbund med oss. 12 Detta vårt bröd var nybakat när vi tog det med oss hemifrån som färdkost, den dagen vi gav oss iväg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och mögligt. 13 Och dessa vinläglar var nya när vi fyllde dem, och se, de är nu spruckna. Och dessa våra kläder och skor har blivit utslitna på grund av den mycket långa resan. 14 ✝ Då tog männen i Israel av deras färdkost men de frågade inte om råd från HERRENS mun. 15 ✝ Och Josua slöt fred med dem och ingick ett förbund med dem att de skulle få leva. Och församlingens ledare gav dem sin ed. 16 Och det skedde när tre dagar hade gått, efter att de hade ingått förbundet med dem, att de fick höra att de var deras grannar och bodde nära dem. 17 Och Israels barn bröt upp och kom på tredje dagen till deras städer. Deras städer var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18 Men Israels barn dödade dem inte, eftersom församlingens ledare hade gett dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Och hela församlingen klagade på ledarna. 19 Då sa alla ledarna till hela församlingen: Vi har gett dem vår ed vid HERREN, Israels Gud. Därför kan vi inte röra dem nu. 20 ✝ Så här ska vi göra med dem: Vi ska låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem. 21 Och ledarna sa till dem: Låt dem leva, men låt dem bli vedhuggare och vattenbärare åt hela församlingen, såsom ledarna har lovat dem. 22 Då kallade Josua dem till sig och talade med dem och sa: Varför har ni lurat oss och sagt: Vi bor mycket långt bort från er, fastän ni bor nära oss? 23 Därför ska ni nu vara förbannade och ingen av er ska slippa undan från att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare till min Guds hus. 24 ✝ De svarade Josua och sa: Därför att dina tjänare fick klart besked om att HERREN, din Gud, befallde sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra alla landets invånare framför er. Därför fruktade vi mycket för våra liv för er skull och har gjort detta. 25 Och se, nu är vi i dina händer. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt att göra med oss. 26 Och han gjorde så med dem. Han befriade dem från Israels barns hand, så att de inte dödade dem. 27 På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt församlingen och till HERRENS altare, på den plats som han skulle utvälja. Så är de än i dag.