1 En lott tillföll också Manasses stam, eftersom han var Josefs förstfödde, nämligen på Makir, Manasses förstfödde, som var far till Gilead, ty han var en stridsman, därför fick han Gilead och Basan. 2 Det fanns också en lott för de övriga av Manasses barn, efter deras släkter: för Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn och Semidas barn. Dessa var de manliga ättlingarna till Manasse, Josefs son, efter deras släkter. 3 ✝ Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner, utan bara döttrar. Och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 4 ✝ Och de trädde fram inför prästen Eleasar och inför Josua, Nuns son, och inför furstarna och sa: HERREN befallde Mose, att han skulle ge oss en arvedel bland våra bröder. Då gav han dem en arvedel bland deras fars bröder, efter HERRENS befallning. 5 Och tio delar tillföll Manasse, förutom Gileads och Basans land som var på andra sidan om Jordan. 6 För Manasses döttrar fick en arvedel bland hans söner och Manasses övriga söner fick Gileads land. 7 Och Manasses gräns var från Aser till Mikmetat, som ligger framför Sikem och gränsen gick vidare åt höger till En-Tappuas invånare. 8 Manasse fick landet Tappua, men själva Tappua, vid Manasses gräns, tillhörde Efraims barn. 9 Och gränsen gick ner till Kanabäcken, söder om bäcken. Dessa städer hör till Efraim fastän de ligger bland Manasses städer. Manasses gräns gick norr om bäcken och gick sedan ut vid havet. 10 Det som låg söderut tillhörde Efraim och det som låg norrut tillhörde Manasse och havet var dess gräns. I norr gränsar de till Aser och i öster till Isaskar. 11 Inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean och dess lydstäder, Jibleam och dess lydstäder, invånarna i Dor och dess lydstäder, invånarna i En-Dor och dess lydstäder, invånarna i Taanak och dess lydstäder och invånarna i Megiddo och dess lydstäder, tre bergsområden. 12 ✝ Men Manasses barn kunde inte driva bort invånarna i dessa städer, utan kananeerna fortsatte att bo kvar där i landet. 13 Och det skedde, när Israels barn hade blivit starkare, att de gjorde kananeerna skattskyldiga, men de fördrev dem inte fullständigt. 14 Och Josefs barn talade till Josua och sa: Varför har du gett mig bara en lott och en andel till arvedel, fastän jag är ett talrikt folk, eftersom HERREN hitintills har välsignat oss? 15 Då svarade Josua dem: Om ni är ett så talrikt folk, dra då upp till skogsbygden och röj mark åt er där i perisseernas och jättarnas* land, om Efraims bergsbygd är för trång för dig. 16 ✝ Men Josefs barn sa: Bergsbygden räcker inte till för oss, och alla kananeerna som bor i slättlandet har stridsvagnar av järn, både de som är från Bet-Sean och dess lydstäder och de som är från Jisreels dal. 17 Josua talade till Josefs hus, till Efraim och Manasse och sa: Du är ett talrikt folk och har stor styrka. Du ska inte bara ha en lott. 18 Utan bergsbygden ska tillhöra dig. Eftersom det är skog där, ska du hugga ner den så ska området tillhöra dig så långt det sträcker sig. För du ska driva bort kananeerna, fastän de har vagnar av järn och fastän de är starka.