1 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam 2 ✝ och sa till dem: Ni har hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har befallt er och ni har lytt min röst i allt som jag har befallt er. 3 Ni har inte övergett era bröder under denna långa tid fram till denna dag, utan har hållit vad HERREN, er Gud, har befallt i sina bud. 4 ✝ Och nu har HERREN, er Gud, låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Vänd nu därför tillbaka och bege er till era tält och till det land som är er egendom, det som HERRENS tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan. 5 ✝ Men var mycket noga med att följa de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har befallt er, att älska HERREN, er Gud, och vandra på alla hans vägar och hålla hans bud och hålla er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ. 6 Sedan välsignade Josua dem och sände iväg dem och de begav sig av hem till sina tält. 7 ✝ Åt ena hälften av Manasses stam hade Mose gett land i Basan och åt den andra hälften hade Josua gett land bland deras bröder på den här sidan om Jordan, mot väst. Och då Josua sände iväg dem till sina tält så välsignade han dem 8 ✝ och talade till dem och sa: Ni återvänder hem igen med stora rikedomar till era tält, med mycket boskap, med silver, guld, koppar, järn och med kläder i överflöd. Dela bytet från era fiender med era bröder. 9 Rubens barn och Gads barn och halva Manasses stam vände så tillbaka. Och de lämnade Israels barn i Silo, som ligger i Kanaans land, för att bege sig till Gileads land, till det land som var deras egendom som de hade fått till besittning, efter HERRENS befallning genom Moses hand. 10 Och när de kom till gränstrakterna vid Jordan, som ligger i Kanaans land, byggde Rubens barn och Gads barn och Manasses halva stam ett altare där vid Jordan, ett stort ansenligt altare. 11 När Israels barn hörde sägas: Se, Rubens barn, Gads barn och halva Manasses stam har byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i gränstrakterna vid Jordan, på Israels barns område, 12 och när Israels barn hörde det samlades hela församlingen av Israels barn i Silo för att dra upp till strid mot dem. 13 ✝ Till Rubens barn, till Gads barn och till Manasses halva stam, i Gileads land, skickade Israels barn Pinehas, prästen Eleasars son. 14 Och med honom tio ledare, som var och en var familjeöverhuvud för var och en av Israels stammar, och var och en var överhuvud för sina fäders hus bland Israels tusenden. 15 När de kom till Rubens barn, Gads barn och halva Manasses stam, i Gileads land, talade de till dem och sa: 16 Så säger hela HERRENS församling: Vad är detta för en synd som ni har begått mot Israels Gud, att ni i dag har vänt er bort från att följa HERREN, genom att bygga er ett altare så att ni i dag kan göra uppror mot HERREN? 17 ✝ Är det inte nog för oss med syndaskulden vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän HERRENS församling drabbades av plåga. 18 Vill ni i dag vända er bort från att följa HERREN? Då ska det ske eftersom ni i dag är upproriska mot HERREN, att i morgon kommer han att vredgas på Israels hela församling. 19 Men om det land som är er egendom är orent, så kom över till det land som är HERRENS egendom, där HERRENS tabernakel står och få er egendom bland oss. Men gör inte uppror mot HERREN, eller uppror mot oss genom att bygga er ett altare förutom HERRENS, vår Guds, altare. 20 ✝ Begick inte Akan, Seras son, en synd med det som var förbannat, så att vrede kom över Israels hela församling? Och det var inte bara den mannen som miste livet genom den synden. 21 Rubens barn, Gads barn och halva Manasses stam svarade då och sa till huvudmännen för Israels tusenden: 22 Gud, HERREN Gud, Gud, HERREN Gud, han vet och Israel själv ska veta det: Om detta har skett i uppror eller otrohet mot HERREN, så rädda oss inte i dag. 23 Om vi har byggt oss ett altare för att vända oss bort från att följa HERREN, eller för att offra brännoffer på det eller matoffer eller för att offra tackoffer på det, då må HERREN själv ställa oss till svars för det. 24 Nej, sanningen är att vi har gjort det av oro, av det skälet att vi tänkte att era barn en dag skulle tala till våra barn och säga: Vad har ni med HERREN, Israels Gud, att göra? 25 HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i HERREN. Och så skulle era barn få våra barn att upphöra med att frukta HERREN. 26 Därför sa vi: Låt oss bygga ett altare, inte för brännoffer inte heller för slaktoffer, 27 ✝ utan för att det ska vara ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi vill göra HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer, med våra slaktoffer och med våra tackoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: Ni har ingen del i HERREN. 28 Därför sa vi: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: Se den bild av HERRENS altare som våra fäder har gjort, inte för brännoffer inte heller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er. 29 Må det vara långt ifrån att vi skulle göra uppror mot HERREN och nu vända oss från att följa HERREN för att bygga ett altare för brännoffer, för matoffer eller för slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare som står framför hans tabernakel. 30 När prästen Pinehas och de som var med honom, församlingens ledare och överhuvuden för Israels tusenden, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasses barn sa, blev de nöjda. 31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sa till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: I dag inser vi att HERREN är ibland oss, eftersom ni inte har begått denna synd mot HERREN. Ni har nu räddat Israels barn undan HERRENS hand. 32 Och Pinehas, prästen Eleasars son, och ledarna återvände från Rubens barn och Gads barn i Gileads land till Kanaans land till Israels barn och berättade vad som hänt. 33 Och Israels barn var nöjda med förklaringen och Israels barn prisade Gud och hade inte längre en tanke på att dra upp till strid mot dem för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde. 34 Och Rubens barn och Gads barn gav altaret namnet Ed, för det ska vara ett vittne mellan oss att HERREN är Gud.