1 Så samlade Josua alla Israels stammar till Sikem och kallade till sig de äldste i Israel, dess ledare, domare och förmän och de trädde fram inför Gud. 2 Därefter talade Josua till hela folket: Så säger HERREN, Israels Gud: Era fäder bodde i forna tider på andra sidan floden, även Tera, Abrahams och Nahors far och de tjänade andra gudar. 3 Men jag hämtade er far Abraham från andra sidan floden och ledde honom genom hela Kanaans land och jag gjorde hans ättlingar talrika och gav honom Isak. 4 Och åt Isak gav jag Jakob och Esau och åt Esau gav jag Seirs bergsbygd till besittning. Men Jakob och hans söner begav sig till Egypten. 5 Sedan sände jag Mose och Aron och jag slog Egypten med plågor, som jag gjorde bland dem och därefter förde jag er ut därifrån. 6 Sedan förde jag er och era fäder ut ur Egypten och när ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet. 7 Då ropade de till HERREN och han satte ett mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem och övertäckte dem. Och ni såg med egna ögon vad jag gjorde i Egypten. Därefter bodde ni i öknen en lång tid. 8 Och jag förde er in i amoreernas land, som bodde på andra sidan om Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand, så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er. 9 Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel och sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er. 10 Men jag ville inte höra på Bileam, därför fortsatte han att välsigna er, och så räddade jag er ur hans hand. 11 När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko, stred Jerikos invånare mot er, och det gjorde också amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgaseerna, hiveerna och jebusiterna och jag gav dem i er hand. 12 Och jag sände getingar framför er, som drev ut amoreernas båda kungar från er, men inte genom ditt svärd eller din båge. 13 Och jag gav er ett land som ni inte hade arbetat med och städer som ni inte hade byggt och nu bor ni i dem. Av vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat fick ni äta. 14 Därför ska ni nu frukta HERREN och tjäna honom uppriktigt och i sanning. Och skaffa bort de gudar som era fäder har tjänat på andra sidan floden och i Egypten och tjäna HERREN. 15 Men om ni inte vill tjäna HERREN, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN. 16 Då svarade folket och sa: Må det vara långt ifrån att vi skulle överge HERREN och tjäna andra gudar! 17 För HERREN, vår Gud, är han som förde oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset och som har gjort dessa stora under inför våra ögon och som beskyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk som vi har dragit igenom. 18 Och HERREN har drivit ut alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Därför vill vi också tjäna HERREN, för han är vår Gud. 19 Josua sa till folket: Ni kan inte tjäna HERREN, för han är en helig Gud. Han är en nitälskande Gud. Han vill inte förlåta era överträdelser eller synder. 20 När ni nu överger HERREN och tjänar främmande gudar, ska han vända sig bort och låta det gå illa för er och förgöra er, efter att han har varit god mot er. 21 Men folket sa till Josua: Inte så, utan vi vill tjäna HERREN. 22 Då sa Josua till folket: Ni är vittnen mot er själva att ni har valt HERREN för att tjäna honom. Och de sa: Vi är vittnen. 23 Därför sa han: Gör er då av med de främmande gudar som ni har bland er och vänd era hjärtan till HERREN, Israels Gud! 24 Och folket sa till Josua: Vi vill tjäna HERREN, vår Gud, och lyda hans röst. 25 Då slöt Josua på den dagen ett förbund med folket och lade fram för dem lag och rätt i Sikem. 26 Och Josua skrev ner allt detta i Guds lagbok och tog en stor sten och reste upp den där under en ek som stod vid HERRENS helgedom. 27 Och Josua sa till allt folket: Se, denna sten ska vara ett vittne för oss, för den har hört alla de HERRENS ord som han har talat till oss. Därför ska den vara ett vittne för er, så att ni inte förnekar er Gud. 28 Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel. 29 Och det hände, efter att detta hade skett, att HERRENS tjänare Josua, Nuns son, dog när han var 110 år gammal. 30 Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera som ligger i Efraims bergsbygd, på nordsidan om berget Gaas. 31 Och Israel tjänade HERREN så länge Josua levde och de äldste som var kvar efter Josua och som visste om alla de gärningar HERREN hade gjort för Israel. 32 Och Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Sikems far, för hundra kesitor. Och det blev Josefs barns arvedel. 33 Och Eleasar, Arons son, dog. Och de begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.
Publicidade
Josué 24
Josuas sista tal till folket. Josuas och Eleasars död.
Veja também
Publicidade