1 Hör de ord som HERREN talar till er, o Israels hus: 2 ✝ Så säger HERREN: Lär er inte hedningarnas väg. Och var inte förskräckta inför tecken på himlen, för hedningarna är förskräckta för dem. 3 ✝ För folkens seder är meningslösa. För man hugger ner ett träd i skogen, ett verk av hantverkarens händer med yxa. 4 ✝ De pryder den med silver och med guld. De fäster den med hammare och spik så att den inte ska vackla. 5 ✝ De står upp som palmträd men kan inte tala. De måste bäras för de kan inte gå. Var inte rädda för dem, för de kan inte göra något ont, inte heller förmår de att göra något gott. 6 ✝ För det finns ingen som du, o HERRE, du är stor och stort och mäktigt är ditt namn. 7 ✝ Vem skulle inte frukta dig, du folkens Konung? Ty det anstår dig, eftersom det bland folkens alla visa och i alla deras riken inte finns någon som du. 8 ✝ För de är allesammans oförnuftiga och dåraktiga. En avgud av trä är en värdelös lära. 9 ✝ Uthamrat silver som hämtats från Tarsis, och guld från Ufas, snickares och guldsmeders verk som klätts i mörkblått och purpurrött, alltsammans är ett verk av konstförfarna män. 10 ✝ Men HERREN är den sanne Guden. Han är den levande Guden och den evige Konungen. För hans vrede ska jorden darra, och folken kan inte uthärda hans raseri. 11 ✝ Så ska ni säga till dem: De gudar som inte skapat himlarna och jorden ska förgöras från jorden och inte finnas kvar under dessa himlar.* 12 ✝ Han har skapat jorden genom sin makt. Han har grundat världen genom sin vishet och spänt ut himlarna genom sitt förstånd. 13 ✝ När hans stämma ljuder uppstår ett brus av vatten i himlarna, och han låter moln stiga från jordens ändar. Han gör blixtar åt regnet och för fram vinden från sina förvaringsrum. 14 Varje människa är dåraktig i brist på kunskap. Varje guldsmed kommer på skam för sin gudabild, för hans gjutna gudabilder är falska och det finns inget liv i dem. 15 Det är alltsammans ett tomt och bedrägligt verk. När tiden är inne för deras straff ska de förgås. 16 ✝ Men Jakobs del är inte som dem, för han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn. 17 Samla ihop dina tillhörigheter från landet, du som är belägrad. 18 För så säger HERREN: Se, denna gång ska jag slunga iväg dem som bor i landet, och jag ska ansätta dem så att de kommer att märka det. 19 ✝ Ve mig för min skadas skull! Mitt sår är smärtsamt, men jag sa: Detta är verkligen en sorg, och jag måste bära den. 20 ✝ Mitt tabernakel är plundrat och alla mina linor är avslitna. Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer. Det finns ingen kvar som kan resa upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar. 21 ✝ För herdarna* var oförnuftiga och sökte inte HERREN. Därför ska de inte ha framgång och alla deras hjordar ska skingras. 22 ✝ Ett rykte hörs, se, det kommer! Ett väldigt dån från landet i norr, för att göra Juda städer öde och till ett tillhåll för schakaler. 23 ✝ Jag vet, o HERRE, att människans väg inte beror på henne själv, att det inte står i den vandrande människans makt att styra sina steg. 24 ✝ Tukta mig, o HERRE, men med rättvisa, och inte i din vrede, så att du inte gör mig till intet. 25 ✝ Töm ut ditt raseri över hedningarna som inte känner dig, och över de släkten som inte åkallar ditt namn. För de har ätit upp Jakob, de har slukat och utplånat honom, och ödelagt hans boning.