1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, efter det att Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, hade låtit honom lämna Rama, när han hade hämtat honom bunden i kedjor bland alla fångarna från Jerusalem och Juda och som skulle föras bort till Babylon. 2 När befälhavaren för livgardet hämtade Jeremia sa han till honom: HERREN din Gud har uttalat detta onda över denna plats. 3 Nu har HERREN låtit det komma och gjort som han har sagt. För ni har syndat mot HERREN och har inte lytt hans röst. Därför har detta drabbat er. 4 Och se, nu befriar jag dig i dag från kedjorna som bundit dina händer. Om du önskar följa med till Babylon så kom, och jag ska låta mina ögon vaka över dig. Men om du inte vill komma med mig till Babylon, så gör det inte. Se, hela landet ligger öppet för dig. Gå varhelst du finner gott och rätt att gå. 5 ✝ Och då han ännu dröjde med att vända tillbaka, sa han: Gå tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som Babylons kung har gjort till ståthållare över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå dit du tycker att det är rätt att gå. Så gav befälhavaren för livgardet honom färdkost och en gåva och lät honom gå. 6 Då gick Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet. 7 ✝ När nu alla befälhavare som befann sig i fält, de och deras män, hörde att Babylons kung hade gjort Gedalja, Ahikams son, till ståthållare i landet och att han hade anförtrott åt honom män, kvinnor och barn, och de fattiga i landet, av dem som inte hade förts bort som fångar till Babylon, 8 då kom de till Gedalja i Mispa, Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, och netofatiten Ofais söner, och Jesanja, maakatitens son, de och deras män. 9 ✝ Och Gedalja, Ahikams son, Safans son, gav dem och deras män sin ed, och sa: Var inte rädda för att tjäna kaldeerna. Bo i landet och tjäna Babylons kung och det ska gå väl för er. 10 När det gäller mig, se, jag ska stanna kvar i Mispa för att tjäna kaldeerna som kommer till oss. Men ni ska samla vindruvor, frukt och olja, och lägga det i era kärl och bo i era städer som ni har tagit i besittning. 11 Och när alla judar som befann sig i Moab och bland ammoniterna, och i Edom, och dem som var i alla länder, hörde att Babylons kung hade lämnat kvar en rest av Juda, och att han hade satt Gedalja, Ahikams son, Safans son, över dem. 12 Då återvände också alla dessa judar från alla de platser dit de hade fördrivits och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa, och de skördade stora mängder vin och frukt. 13 Och Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna som var i fält, kom till Gedalja i Mispa, 14 och sa till honom: Du vet väl att Baalis, ammoniternas kung har sänt Ismael, Netanjas son, för att döda dig? Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte. 15 ✝ Då talade Johanan, Kareas son, i hemlighet med Gedalja i Mispa, och sa: Jag ber dig, låt mig gå, så ska jag döda Ismael, Netanjas son, och ingen ska få veta det. Varför skulle han döda dig, så att alla judarna som samlats hos dig ska skingras och det som är kvar av Juda förgås? 16 Men Gedalja, Ahikams son, svarade Johanan, Kareas son: Du ska inte göra detta, för det du säger om Ismael är inte sant.