1 ✝ De säger: Om en man skiljer sig från sin hustru och hon lämnar honom och blir en annan mans hustru, kan han då återvända till henne igen? Blir då inte landet fullständigt orenat? Men du som har bedrivit otukt med många älskare vänder ändå tillbaka till mig, säger HERREN. 2 Lyft din blick upp till de höga kullarna* och se: Var har du inte legat med någon? Du har suttit vid vägarna och väntat på dem som en arab i öknen, och du har orenat landet med ditt horeri och din ondska. 3 ✝ Därför hölls regnskurarna tillbaka och något vårregn kom inte. Och du hade en horas panna. Du vägrade skämmas. 4 Kommer du inte ropa till mig från denna tid: Min far, du min ungdoms vägvisare? 5 ✝ Kommer han att vara vred för evigt, kommer han att hålla fast vid den för alltid? Se, så har du talat och gjort allt ont du kunde. 6 ✝ HERREN sa också till mig i kung Josias dagar: Har du sett vad avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på varje högt berg och under varje grönt träd och bedrev hor* där. 7 Efter att hon hade gjort allt detta sa jag: Vänd tillbaka till mig. Men hon vände inte tillbaka. Och hennes svekfulla syster Juda såg det. 8 ✝ Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev på grund av allt hon hade gjort genom sitt äktenskapsbrott, så avskräcktes ändå inte hennes svekfulla syster Juda, utan också hon gick och bedrev hor. 9 Och det hände att hon genom sitt lättsinniga horeri orenade landet och begick äktenskapsbrott med stenar och stockar. 10 Och trots allt detta har ändå inte hennes svekfulla syster Juda vänt sig till mig med hela sitt hjärta, utan bara på låtsas, säger HERREN. 11 ✝ Och HERREN sa till mig: Avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det svekfulla Juda. 12 Gå och förkunna dessa ord mot norr, och säg: Vänd tillbaka, du avfälliga Israel, säger HERREN, så ska jag inte låta min vrede falla över dig. För jag är barmhärtig, säger HERREN, och jag kommer inte vara vred för evigt. 13 ✝ Erkänn bara din missgärning, att du har gjort uppror mot HERREN din Gud och har irrat på vägar till främlingar under varje grönt träd, och att ni inte har velat lyda min röst, säger HERREN. 14 ✝ Vänd om ni avfälliga barn, säger HERREN, för jag är er äkta make. Då jag ska ta en av er från en stad, och två ur en familj och föra er till Sion. 15 ✝ Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förstånd. 16 ✝ Och det ska ske på den tiden när ni förökar er och blir många i landet, säger HERREN, att de inte mer ska tala om HERRENS förbundsark. De ska inte tänka på den eller minnas den. De ska inte heller besöka den inte heller ska de göra någon ny. 17 ✝ Vid den tiden ska man kalla Jerusalem HERRENS tron, och alla folk ska samlas till den, till HERRENS namn, till Jerusalem. Och de ska inte mer vandra efter sina onda och hårda hjärtan. 18 I de dagarna ska Juda hus vandra med Israels hus och de ska komma tillsammans från landet i norr, till landet som jag har gett era fäder som arv. 19 Men jag frågade: Hur ska jag kunna sätta dig bland barnen och ge dig ett ljuvligt land, ett gott arv bland folkslagen, och jag sa: Du ska kalla mig: Min Fader, och du ska inte vända dig bort från mig. 20 Men sannerligen, som en svekfull hustru lämnar sin man, så har ni behandlat mig svekfullt, o Israels hus, säger HERREN. 21 ✝ En röst hördes på de höga platserna, gråt och suckan från Israels barn, för de har gjort sin väg krokig och de har glömt HERREN sin Gud. 22 Vänd tillbaka, ni avfälliga barn, och jag ska hela er från er avfällighet. Se, vi kommer till dig. För du är HERREN vår Gud. 23 ✝ Sannerligen hoppas man förgäves på frälsning från höjderna* och från alla höga berg. Sannerligen är Israels frälsning i HERREN vår Gud! 24 ✝ För skammen har från vår ungdom förtärt våra fäders arbete, deras fårhjordar och boskap, deras söner och deras döttrar. 25 ✝ Vi ligger ner i vår skam och vår vanära täcker oss. För vi och våra fäder har syndat mot HERREN, vår Gud, från vår ungdom ända till i dag. Och vi har inte lytt HERREN vår Guds röst.