1 ✝ När Pashur, prästen Immers son, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde att Jeremia profeterade dessa ord, 2 ✝ då lät Pashur prygla profeten Jeremia och satte honom i stocken vid Övre Benjaminsporten, som låg vid HERRENS hus. 3 ✝ Och det hände dagen därpå att Pashur släppte loss Jeremia ur stocken. Då sa Jeremia till honom: HERREN har inte kallat ditt namn Pashur, utan Magor-missabib*. 4 För så säger HERREN: Se, jag ska göra dig till en skräck för dig själv och för alla dina vänner. Och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand. Han ska föra bort dem som fångar till Babylon och döda dem med svärd. 5 ✝ Dessutom ska jag överlämna alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och alla Juda kungars skatter i deras fienders hand, som ska plundra dem, gripa dem och föra dem till Babylon. 6 ✝ Och du, Pashur, och alla som bor i ditt hus, ska gå i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och bli begraven, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögner. 7 ✝ O HERRE, du övertalade mig och jag lät mig övertalas. Du är starkare än jag och har segrat. Jag blir dagligen förlöjligad, alla hånar mig. 8 För så ofta jag talar måste jag klaga, ropa över våld och plundring. Därför blev HERRENS ord till en smälek för mig och ett hån, dagligen. 9 ✝ Då sa jag: Jag ska inte längre nämna honom eller tala i hans namn. Men hans ord var i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mina ben, och jag försökte stå emot men kunde inte. 10 ✝ För jag hörde förtal från många, skräck från alla håll: Rapportera, säger de, och vi ska rapportera det. Alla som stått mig nära väntar på att jag ska falla. De säger: Kanske kommer han att låta sig luras, så att vi kan segra över honom och ta vår hämnd på honom. 11 ✝ Men HERREN är med mig, som en som är mäktig och som inger fruktan. Därför ska mina förföljare falla och inte segra. De ska skämmas mycket, för de ska inte ha framgång. De är en evig skam som inte kommer att glömmas. 12 ✝ Men du, o HERRE Sebaot, som prövar de rättfärdiga, och ser till sinnet och till hjärtat: Låt mig få se din hämnd på dem. För inför dig har jag lagt fram min sak. 13 Sjung till HERREN! Prisa ni HERREN, för han har räddat den fattiges själ från de ondas hand. 14 ✝ Förbannad vare den dag då jag föddes! Låt inte dagen då min mor födde mig bli välsignad! 15 Förbannad vare den man som kom med nyheten till min far, och sa: Du har fått en son, vilket gjorde honom mycket glad. 16 ✝ Låt det gå den mannen som det gick städerna HERREN omstörtade utan att ångra det. Låt honom höra klagorop om morgonen och stridsrop mitt på dagen, 17 eftersom han inte dödade mig i moderlivet, så att min mor fick bli min grav och hennes livmoder havande för alltid. 18 Varför kom jag ur moderlivet för att se möda och sorg, så att mina dagar skulle försvinna i skam?