1 ✝ Men HERREN sa till mig: Även om Mose och Samuel stod inför mig, kunde ändå mitt sinne inte vara för detta folk. Kasta ut dem från min åsyn, och låt dem gå iväg. 2 ✝ Och det ska ske om de frågar dig: Vart ska vi gå? Då ska du svara dem: Så säger HERREN: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen. 3 ✝ Jag ska låta fyra sorters straff drabba dem, säger HERREN: svärdet som dödar, hundarna som sliter sönder, och himlens fåglar och markens djur som slukar och förgör. 4 ✝ Och jag ska låta dem bli bortförda* till alla riken på jorden på grund av vad Judas kung Manasse, Hiskias son, gjorde i Jerusalem. 5 För vem kommer att ha medlidande med dig, Jerusalem? Eller vem kommer att sörja dig? Eller vem kommer att gå åt sidan för att fråga hur du mår? 6 ✝ Du har övergett mig, säger HERREN. Du har avfallit ifrån mig. Därför ska jag sträcka ut min hand mot dig och förgöra dig. Jag är trött på att ångra mig. 7 Och jag ska sålla dem med en kastskovel vid landets portar. Jag kommer göra dem barnlösa, jag kommer att förgöra mitt folk, eftersom de inte vänder tillbaka från sina vägar. 8 ✝ Deras änkor har inför mig blivit fler än sandkornen vid havet. Mitt på dagen har jag sänt härjare över dem, mot de unga männens mor. Jag har låtit honom plötsligt överfalla dem med terror över staden. 9 ✝ Hon som hade fött sju barn gav utmattad upp andan. Hennes sol har gått ner medan det ännu var dag. Hon fick blygas och skämmas och resten av dem ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger HERREN. 10 ✝ Ve mig, min mor, att du födde mig, en man som bråkar och strider med hela världen! Jag har inte lånat ut mot ränta, inte heller har någon lånat ut till mig mot ränta. Ändå förbannar alla mig. 11 ✝ HERREN sa: Det ska i sanning gå väl för din kvarleva. Jag ska verkligen låta fienden behandla dig väl i ondskans och i nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr, eller koppar? 13 ✝ Dina ägodelar och dina skatter ska jag utlämna till plundring utan ersättning, på grund av alla dina synder överallt inom ditt lands gränser. 14 ✝ Jag ska låta era fiender föra bort er till ett land som ni inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er. 15 O HERRE, du vet det. Tänk på mig och ta dig an mig, och ta hämnd på mina förföljare! Låt inte din långmodighet mot mina fiender bli mitt fall! Tänk på att det är för din skull jag får lida vanära. 16 ✝ Jag fann dina ord och jag åt dem, och ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd! För jag är kallad efter ditt namn, o HERRE, härskarornas Gud. 17 ✝ Jag satt inte i gycklares sällskap och gladde mig inte heller. Jag satt ensam på grund av din hand, för du har fyllt mig med vrede. 18 ✝ Varför tar min smärta aldrig slut, och varför är mitt sår obotligt, som inte vill läka? Ska du inför mig helt och hållet vara som en lögnare och som vatten som man inte kan lita på? 19 Därför säger HERREN så: Om du vänder tillbaka ska jag föra dig tillbaka och du ska stå inför mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta, ska du vara som min mun. Låt dem vända tillbaka till dig. Men du ska inte vända tillbaka till dem. 20 ✝ Jag ska göra dig till en ointaglig mur av koppar mot detta folk. Och de ska strida mot dig, men de ska inte segra över dig. För jag är med dig för att rädda dig och befria dig, säger HERREN. 21 Och jag ska rädda dig ur de ogudaktigas hand, och jag ska befria dig från den förskräckliges grepp.