1 Detta är det ord som kom till Jeremia om alla judar som bodde i Egyptens land, de som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och i Patros område, och det löd följande: 2 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ni har sett allt det onda som jag har låtit drabba Jerusalem och alla städer i Juda. Och se, i dag ligger de öde, och ingen människa bor i dem, 3 på grund av det onda som de har begått för att reta upp mig till vrede, genom att de gick för att tända rökelse och tjäna andra gudar som de inte kände, varken de eller ni eller deras fäder. 4 ✝ Trots att jag sände till er alla mina tjänare profeterna, gång på gång , och sa: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar! 5 Men de hörde inte på mig eller vände sitt öra till, så att de kunde vända om från sin ondska och från att bränna rökelse till andra gudar. 6 Därför blev min vrede och mitt raseri utgjuten och brann i Juda städer och på Jerusalems gator, och de blev ödelagda och ligger öde, som de är än i dag. 7 Därför säger nu HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud så: Varför drar ni så mycket ont över er själva, så att både man och kvinna, barn och spädbarn blir utrotade från Juda, så att det inte blir kvar någon av er? 8 Genom att ni retar mig till vrede med era händers verk, och bränner rökelse till andra gudar i Egyptens land, dit ni har kommit för att bo, så utrotar ni er själva och blir en förbannelse och ett hån bland alla folk på jorden. 9 Har ni glömt era fäders ondska och Juda kungars ondska och deras hustrurs ondska, och er egen ondska och era hustrurs ondska, som de begick i Juda land och på Jerusalems gator? 10 Ända fram till denna dag har de inte ödmjukat sig eller fruktat. Inte heller har de vandrat i min lag, eller i mina bud, som jag förelade er och era fäder. 11 ✝ Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud så: Se, jag ska vända mitt ansikte mot er till er olycka och för att utrota hela Juda. 12 ✝ Och jag ska ta itu med dem som är kvar av Juda som har ställt sin färd till Egypten för att bo där. Och de ska alla förgås och falla i Egyptens land. De ska förgöras genom svärdet och hungersnöden. De ska dö, från den minste till den störste, genom svärdet och hungersnöden. Och de ska bli till avsky och häpnad, till en förbannelse och hån. 13 Jag ska straffa dem som bor i Egyptens land, precis som jag straffade Jerusalem, genom svärdet, hungersnöden och pesten. 14 Så att ingen av dem som är kvar av Juda, som har gått till Egyptens land för att bo där, ska slippa undan eller överleva, så att de kan återvända till Juda land som de vill återvända till för att bo där. För ingen ska återvända, utom de som flyr. 15 Alla män som visste att deras hustrur hade bränt rökelse åt andra gudar, och alla kvinnor som stod där, en stor skara, ja allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, svarade då Jeremia och sa: 16 ✝ När det gäller det ord som du har talat till oss i HERRENS namn, så vill vi inte höra på dig. 17 ✝ Utan vi ska verkligen göra allt som vi har sagt och tända rökelse åt himlens drottning*, och utgjuta dryckesoffer åt henne, som vi och våra fäder, våra kungar och våra furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. För då hade vi gott om mat, och mådde bra och såg ingen olycka. 18 Men sedan vi slutade bränna rökelse till himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och har blivit utplånade genom svärdet och hungersnöden. 19 Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt dryckesoffer åt henne, var det ju inte utan våra mäns tillåtelse som vi gjorde offerkakor för att tillbe henne och utgöt dryckesoffer åt henne. 20 Då svarade Jeremia till allt folket, till männen och kvinnorna, och till allt folket som hade gett honom detta svar, och sa: 21 Skulle inte HERREN komma ihåg rökelsen som ni tände i Juda städer och på Jerusalems gator, ni och era fäder, era kungar, era furstar och folket i landet? Och lade han det inte på hjärtat? 22 Och HERREN kunde inte längre uthärda det, på grund av era onda gärningar och för de avskyvärda ting som ni hade begått. Därför lades ert land öde och blev till häpnad och förbannelse, utan invånare, så som det är i dag. 23 Eftersom ni har tänt rökelse, och eftersom ni har syndat mot HERREN och inte har lytt HERRENS röst, och inte heller vandrat efter hans lag, eller hans stadgar, eller hans förordningar, därför har detta onda drabbat er, så som det är idag. 24 Och Jeremia sa till allt folket och till alla kvinnorna: Hör HERRENS ord, ni alla av Juda som är i Egyptens land: 25 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har både talat och fullgjort det i handling och sagt: Vi ska verkligen hålla vad vi lovat: Att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne! Håll då vad ni har lovat och fullgör era löften! 26 Hör därför HERRENS ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har svurit vid mitt stora namn, säger HERREN, att i hela Egyptens land ska mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Herren GUD lever. 27 ✝ Se, jag ska vaka över dem till det onda och inte till det goda, och alla män från Juda som bor i Egyptens land ska utplånas genom svärdet och hungersnöden tills det är slut med dem. 28 Men en liten skara som undkommer svärdet ska återvända från Egyptens land till Juda land. Och alla som är kvar av Juda som har kommit in i Egyptens land för att bo där, ska få erfara vems ord som består, mitt eller deras. 29 Och detta ska vara ett tecken för er, säger HERREN, att jag ska straffa er på denna plats, för att ni ska veta att mina ord sannerligen ska gå i fullbordan till er olycka. 30 ✝ Så säger HERREN: Se, jag ska ge Egyptens kung Farao Hofra i hans fienders hand, och i handen på dem som är ute efter hans liv, liksom jag gav Juda kung Sidkia i Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand, som var hans fiende och som var ute efter hans liv.