1 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 2 ✝ Gå och predika i Jerusalems öron och säg: Så säger HERREN: Jag minns dig, din ungdoms hängivenhet, din kärlek under din brudtid när du följde mig genom öknen, genom ett land där ingen sår. 3 ✝ Israel var helgat åt HERREN och förstlingsfrukten av hans skörd. Alla som åt av den ådrog sig skuld. Det onda ska komma över dem, säger HERREN. 4 Hör HERRENS ord, o Jakobs hus och alla släkter av Israels hus: 5 ✝ Så säger HERREN: Vilken orätt har era fäder funnit hos mig, eftersom de har gått långt bort ifrån mig och följt efter avgudar*, och har blivit fåfängliga? 6 ✝ Inte heller sa de: Var är HERREN som förde oss upp ur Egyptens land, som ledde oss genom öknen, genom ett land av öknar och gropar, genom ett land med torka och dödsskugga, genom ett land som ingen människa passerade igenom, och där ingen människa bodde? 7 ✝ Jag förde er in i ett fruktbart land för att äta av dess frukter och av det goda som var där. Men när ni kom dit orenade ni mitt land och gjorde min egendom avskyvärd. 8 ✝ Prästerna sa inte: Var är HERREN? Och de som hade hand om lagen kände mig inte. Herdarna gjorde uppror mot mig och profeterna profeterade i Baals namn och följde efter det som inte gagnar till något. 9 ✝ Därför ska jag gå till rätta med er, säger HERREN. Också med era barnbarn ska jag gå till rätta. 10 ✝ För åk över till öarna vid Kittim, och se, och skicka bud till Kedar och undersök noga och se om det finns något sådant. 11 ✝ Har ett folk någonsin bytt ut sina gudar, fastän de inte är några gudar? Men mitt folk har bytt sin härlighet mot något som inte är till någon nytta. 12 Häpna inför detta, o ni himlar, och var fruktansvärt rädda och bli helt öde, säger HERREN. 13 ✝ För mitt folk har begått två onda ting: De har övergett mig, källan med det levande vattnet, och huggit ut brunnar, spruckna brunnar som inte håller vatten. 14 ✝ Är då Israel en tjänare? Är han en hemmafödd slav? Varför blir han plundrad? 15 ✝ De unga lejonen röt mot honom och morrade och gjorde hans land öde. Hans städer blev uppbrända så att ingen kan bo i dem. 16 Nofs och Tapanhes* barn har också brutit din huvudkrona. 17 ✝ Har du inte själv vållat dig detta genom att du övergav HERREN din Gud, när han ledde dig på vägen? 18 ✝ Och vad har du nu att göra på Egyptens väg? Ska du dricka Sihors* vatten? Eller vad har du att göra på Assyriens väg? Ska du dricka av flodens vatten? 19 Din egen ondska kommer att straffa dig, och ditt avfall är det som ska döma dig. Förstå och inse därför hur ont och bittert det är att du har övergett HERREN din Gud, och att fruktan för mig inte finns hos dig, säger Herren, härskarornas GUD. 20 ✝ Ty för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, och du sa: Jag ska inte överträda. Men på varje hög kulle och under varje grönt träd lade du dig ner och horade.* 21 ✝ Jag hade ju planterat dig som en ädel vinranka, med ett helt och hållet äkta frö. Hur har du då kunnat förvandlas inför mig till den förfallna plantan av en främmande vinranka? 22 För även om du tvättar dig med lut och tar mängder av såpa är ändå din synds fläckar kvar inför mig, säger Herren GUD. 23 ✝ Hur kan du säga: Jag har inte orenat mig, jag har inte följt efter baalerna? Tänk efter hur du bar dig åt i dalen. Beakta vad du har gjort: Du är som ett lättfotat ungt kamelsto som löper hit och dit, 24 som en vildåsna van med öknen, flåsande av brunst. Vem kan tygla henne när hon har sin tid? De som söker henne behöver inte trötta ut sig när hennes månad är inne, för då finner de henne. 25 ✝ Akta din fot från att bli bar och din strupe från att bli törstig. Men du sa: Det är förgäves, för jag älskar främlingar och vill följa efter dem. 26 Som tjuven skäms när han ertappas, så ska Israels hus få skämmas - de själva och deras kungar, furstar, präster och profeter, 27 ✝ d e som säger till en stock: Du är min far. Och till en sten: Du har fött mig. För de har vänt mig ryggen och inte sitt ansikte. Men på den tiden de kommer i nöd säger de: Res dig och rädda oss! 28 ✝ Men var är då dina gudar, som du har gjort dig själv? Låt dem resa sig upp om de kan rädda dig på den tiden du kommer i nöd. För du har ju lika många gudar som du har städer, Juda. 29 Varför vill ni tvista med mig? Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger HERREN. 30 ✝ Förgäves har jag slagit dina barn, de tog inte emot tillrättavisning. Likt ett rovlystet lejon har ditt eget svärd slukat dina profeter. 31 O detta släkte! Ge akt på HERRENS ord! Har jag varit en öken för Israel, ett land i mörker? Varför säger mitt folk: Vi är herrar, vi vill inte komma mer till dig? 32 ✝ Kan en jungfru glömma sina smycken, eller en brud sin klädsel? Ändå har mitt folk glömt bort mig under oräkneliga dagar. 33 Varför förskönar du din väg för att söka kärlek? Därför har du också lärt de ogudaktiga dina vägar. 34 Också på flikarna av dina kläder finns blodet av fattiga oskyldiga själar. Jag har inte hittat detta genom att bryta* mig in, utan på alla dessa. 35 Trots detta säger du: Eftersom jag är oskyldig så ska hans vrede säkert vändas bort från mig. Se, jag ska gå till rätta med dig, därför att du säger: Jag har inte syndat. 36 ✝ Varför irrar du runt så mycket för att ta en annan väg? Du kommer att få skämmas inför Egypten som du fick skämmas inför Assyrien. 37 ✝ Ja, du ska gå ifrån honom med dina händer på ditt huvud. För HERREN har förkastat dem som du förlitar dig på, och du kommer inte att ha framgång genom dem.