1 Detta är HERRENS ord som kom till profeten Jeremia, mot hedningarna, 2 ✝ mot Egypten, mot Egyptens kung Farao Nekos armé, som var vid floden Eufrat i Karkemis, som den babyloniske kungen Nebukadnessar slog i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår. 3 Gör i ordning små och stora sköldar och ryck fram till strid! 4 Spänn för hästarna och stig upp, ni ryttare, och inta era ställningar med hjälmarna på. Gör spjuten vassa och sätt på er rustningarna. 5 Varför har jag sett att de är förskräckta och vänder tillbaka? Och deras hjältar är nedslagna och flyr hastigt utan att kasta en blick tillbaka. Det är skräck på alla sidor, säger HERREN. 6 ✝ Låt inte den snabba fly, eller hjälten slippa undan. Norrut vid floden Eufrat stapplar de och faller. 7 Vem är det som stiger som en flod, likt strömmar av brusande vatten? 8 ✝ Egypten stiger upp som en flod, likt strömmar av brusande vatten. Och han säger: Jag ska stiga och täcka jorden. Jag ska förgöra staden och dess invånare. 9 Dra dit upp, ni hästar! Och storma fram, ni vagnar. Och låt hjältarna rycka fram, etiopier och puteer som bär sköld och ludeer som bär och spänner bågen. 10 ✝ För detta är Herrens, härskarornas GUDS dag, en hämndens dag, då han ska hämnas på sina fiender, och svärdet ska förgöra och det ska bli mättat och berusat av deras blod. För Herren, härskarornas GUD, håller ett slaktoffer i Nordlandet vid floden Eufrat. 11 ✝ Gå upp till Gilead, och ta med balsam, du jungfru, Egyptens dotter. Förgäves ska du använda många mediciner, för du ska inte bli botad. 12 Folken har hört om din skam, och ditt rop har fyllt landet, för den ene hjälten snubblar över den andra och de båda faller tillsammans. 13 ✝ Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om hur Babylons kung Nebukadnessar skulle komma och slå Egyptens land: 14 Ropa ut det i Egypten och låt det höras i Migdol, och förkunna det i Nof och i Tapanhes, och säg: Inta din position och gör dig redo. För svärdet ska sluka runt omkring dig. 15 Varför har dina tappra män blivit bortdrivna? De kunde inte hålla stånd, för HERREN stötte bort dem. 16 ✝ Han fick många att falla, ja, den ene föll över den andre. Och de sa: Stå upp och låt oss gå tillbaka till vårt eget folk och till vårt hemland, bort från detta våldsamma svärd. 17 De ropar där: Farao, Egyptens kung är bara ett oväsen, hans tid är förbi. 18 ✝ Så sant jag lever, säger Konungen, vars namn är HERREN Sebaot: Så sant som Tabor ligger bland bergen och Karmel ligger vid havet, lika sant ska han komma. 19 ✝ O du dotter som bor i Egypten, förbered dig för att föras bort i fångenskap. För Nof* ska läggas öde och brännas ner så att ingen kan bo där. 20 ✝ Egypten är som en vacker kviga, men förstörelsen kommer, den kommer från norr. 21 Hennes legosoldater finns också mitt ibland henne som gödda kalvar, för även de har vänt sig om och flytt allesammans. De kunde inte stå emot, för deras olycksdag hade kommit över dem och tiden för deras bestraffning. 22 Dess läte är likt en orm som ringlar, när de marscherar fram med en armé och kommer mot henne med yxor, som skogshuggare. 23 De ska hugga ner hennes skog, säger HERREN, fastän den inte kan utforskas, för de är fler än gräshopporna och kan inte räknas . 24 ✝ Dotter Egypten kommer på skam. Hon ska överlämnas i händerna på folket från norr. 25 ✝ HERREN Sebaot, Israels Gud, säger: Se, jag ska straffa Amon* från No, och farao och Egypten, med dess gudar och dess kungar, även farao och alla dem som litar på honom. 26 ✝ Och jag ska överlämna dem i handen på dem som är ute efter deras liv, och i handen på Babylons kung Nebukadnessar och hans tjänare. Men därefter ska det bli bebott som i forna dagar, säger HERREN. 27 ✝ Men frukta inte, du min tjänare Jakob, och var inte förskräckt, Israel. För se, jag ska rädda dig ur landet långt borta och din säd ur landet där de är fångna. Och Jakob ska återvända och få vila och ro, och ingen ska skrämma honom. 28 ✝ Frukta inte, min tjänare Jakob, säger HERREN, för jag är med dig. Och jag ska fullständigt göra slut på alla de folk till vilka jag har fördrivit dig. Men dig ska jag inte fullständigt göra slut på, utan tukta dig rättvist, för helt ostraffad kan jag inte lämna dig.