1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, som sa: 2 Hör orden i detta förbund och tala till Juda män och till Jerusalems invånare: 3 ✝ Och säg du till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den människa som inte lyder orden i detta förbund, 4 ✝ som jag befallde era fäder den dagen jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen, och sa: Lyd min röst, och gör allt det jag befaller er. Så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 5 ✝ Så ska jag hålla den ed som jag har svurit till era fäder, att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som det är denna dag. Då svarade jag och sa: Låt det bli så, o HERRE. 6 Då sa HERREN till mig: Förkunna alla dessa ord i Juda städer och på Jerusalems gator, och säg: Hör detta förbunds ord och gör efter dem. 7 ✝ För jag har varnat era fäder från den dagen jag förde dem ut ur Egyptens land ända till idag, gång på gång har jag varnat dem och sagt: Lyd min röst! 8 ✝ Men de lydde inte. Inte heller vände de örat till, utan var och en följde sitt onda hjärtas tankar. Därför ska jag låta komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll. 9 Och HERREN sa till mig: En sammansvärjning har upptäckts bland Juda män och Jerusalems invånare. 10 De har vänt tillbaka till deras fäders missgärningar, som vägrade höra mina ord och de har gått efter andra gudar för att tjäna dem. Israels hus och Juda hus har brutit mitt förbund som jag slöt med deras fäder. 11 ✝ Därför säger HERREN så: Se, jag ska låta det onda komma över dem, som de inte ska kunna komma undan. Och även om de kommer att ropa till mig ska jag inte lyssna på dem. 12 ✝ Då ska Juda städer och Jerusalems invånare gå och ropa till de gudar som de offrar rökelse till. Men de ska inte på något sätt kunna rädda dem i deras tid av nöd. 13 ✝ För dina gudar var lika många som dina städer, o Juda. Och som antalet gator i Jerusalem har ni satt upp altare till skamliga ting, ja, altare till att tända rökelse åt Baal. 14 ✝ Därför ska du inte be för detta folk, och inte heller komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att höra på dem när de ropar till mig i sin nöd. 15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, när hon har betett sig så lösaktigt med många? Och har det heliga offerköttet försvunnit från dig? När du gör det onda, då gläder du dig. 16 HERREN kallade ditt namn: Ett grönt och vackert olivträd med fin frukt. M en med ljudet av ett väldigt dån har han tänt eld på det och grenarna på det är brutna. 17 För HERREN Sebaot, som planterade dig, har uttalat det onda över dig, på grund av det onda som Israels och Juda hus gjort mot sig själva, för att reta mig till vrede med att offra rökelse till Baal. 18 HERREN uppenbarade för mig så jag känner till det. Sedan visade du mig deras gärningar. 19 ✝ Men jag var likt ett lamm, eller en oxe, som förs till slakt. Jag visste inte att de tänkt ut planer mot mig och sagt: Låt oss förstöra trädet med dess frukt och låt oss utrota honom från de levandes land så att ingen mer minns hans namn. 20 ✝ Men, du o HERRE Sebaot, som dömer rättvist och som prövar sinnen och hjärtat. Låt mig se din hämnd på dem. För inför dig har jag lagt fram min sak. 21 ✝ Därför, säger HERREN så om männen i Anatot som står efter ditt liv och säger: Profetera inte i HERRENS namn så att du inte dör för vår hand! 22 Därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag ska straffa dem. De unga männen ska dö av svärdet, och deras söner och deras döttrar ska dö av svält. 23 Inte en enda ska bli kvar av dem, för jag ska låta det onda komma över Anatots män, det år då de ska straffas.