1 Alla befälen för styrkorna och Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, och allt folket, från den minste till den störste, trädde då fram 2 ✝ och sa till profeten Jeremia: Vi bönfaller dig, låt vår vädjan tas emot av dig, och be för oss till HERREN din Gud för hela denna kvarleva. Ty vi var många, men som du själv ser är vi bara några få kvar. 3 Be att HERREN din Gud ska visa oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra. 4 Då sa profeten Jeremia till dem: Jag har hört er. Se, jag ska be till HERREN er Gud så som ni har begärt, och det ska ske att vad HERREN än svarar er, så ska jag tala om det för er. Jag ska inte undanhålla något för er. 5 ✝ Då sa de till Jeremia: HERREN är ett sant och trofast vittne mellan oss, om vi inte i allt gör efter det ord som HERREN din Gud sänder oss genom dig. 6 Vare sig det är gott eller ont ska vi lyda HERREN, vår Guds röst, som vi sänder dig till, så att det ska gå oss väl när vi lyder HERREN vår Guds röst. 7 Och det hände efter tio dagar, att HERRENS ord kom till Jeremia. 8 Då kallade han på Johanan, Kareas son, och alla befälen för styrkorna som var med honom och allt folket, från den minste till den störste, 9 och sa till dem: Så säger HERREN Israels Gud, som ni sände mig till för att framföra er bön inför honom: 10 ✝ Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte riva ner er, och plantera er och inte rycka upp er. För jag ångrar det onda som jag har gjort mot er. 11 ✝ Var inte rädda för den babyloniske kungen, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger HERREN. För jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand. 12 Jag ska visa barmhärtighet mot er, så att han förbarmar sig över er och låter er vända tillbaka till ert eget land. 13 Men om ni säger: Vi vill inte bo i detta land, inte heller lyda HERREN er Guds röst, 14 och säger: Nej, utan vi vill gå till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd, där vill vi bo. 15 Hör nu därför HERRENS ord, ni som är kvar av Juda: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om ni verkligen ställer er färd till Egypten för att bo där, 16 då ska det ske att svärdet som ni fruktade, ska drabba er där i Egyptens land, och den hungersnöd som ni fruktade för ska följa efter er där i Egypten, och där ska ni dö. 17 ✝ Så ska det gå med alla män som ställt sin färd till Egypten för att bo där. De ska dö av svärdet, av hungersnöden och av pesten. Och ingen av dem ska överleva eller slippa undan det onda som jag ska låta komma över dem. 18 ✝ Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och mitt raseri har blivit utgjuten över invånarna i Jerusalem, så ska mitt raseri bli utgjuten över er när ni kommer in i Egypten. Och ni ska bli till avsky och häpnad, till en förbannelse och hån, och ni ska aldrig mer få se denna plats. 19 HERREN har sagt till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten! Besinna att jag verkligen har varnat er i dag. 20 För ni bedrog er själva när ni sände mig till HERREN er Gud och sa: Be för oss till HERREN vår Gud, och tala om för oss allt vad HERREN, vår Gud säger, så ska vi göra det. 21 Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte lyssnat till HERRENS, er Guds, röst, inte heller till det han har sänt mig att säga till er. 22 Och nu vet ni därför med säkerhet att ni ska dö genom svärdet, hungersnöden och pesten på den plats dit ni så gärna vill komma för att bo där.