1 När Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort för Mose och för sitt folk Israel, att HERREN hade fört Israel ut ur Egypten, 2 då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora, efter att han hade sänt henne tillbaka, 3 ✝ och hennes två söner. Den ene hade fått namnet Gersom, för han sa: Jag har varit främling i ett främmande land. 4 Den andre hade fått namnet Elieser, för han sa: Min fars Gud har varit min hjälp och räddade mig undan faraos svärd. 5 Och Jetro, Moses svärfar, kom med hans söner och hans hustru till Mose i öknen, där han hade slagit läger vid Guds berg. 6 Och han sa till Mose: Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes två söner. 7 Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom. De frågade varandra hur det stod till, och de gick in i tältet. 8 Och Mose berättade för sin svärfar allt vad HERREN hade gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och all den vedermöda som de hade haft på vägen, och hur HERREN hade räddat dem. 9 Och Jetro gladde sig över allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, att han hade befriat dem från egyptiernas hand. 10 Och Jetro sa: Lovad vare HERREN, som har räddat er från egyptiernas hand och från faraos hand, och som har räddat folket undan egyptiernas hand. 11 ✝ Nu vet jag att HERREN är större än alla gudar, för när de handlade högmodigt mot detta folk var han över dem. 12 Och Jetro, Moses svärfar, bar fram brännoffer och slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom för att äta bröd med Moses svärfar inför Gud. 13 Och det skedde följande dag att Mose satte sig för att döma folket, och folket stod omkring Mose ifrån morgonen till kvällen. 14 Och då Moses svärfar såg allt vad han gjorde för folket, sa han: Vad är det du gör med folket? Varför sitter du här ensam, och allt folket står omkring dig, från morgon till kväll? 15 Och Mose sa till sin svärfar: Eftersom folket kommer till mig för att fråga Gud. 16 När de har en fråga kommer de till mig, och jag dömer mellan var och en och låter dem få veta Guds stadgar och hans lagar. 17 Då sa Moses svärfar till honom: Det är inte bra det du gör. 18 ✝ Du kommer säkert att trötta ut både dig själv och detta folk som är hos dig, för den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara den ensam. 19 Lyssna nu på vad jag säger! Jag vill ge dig ett råd, och Gud ska vara med dig. Du kan vara folkets talesman inför Gud och lägga fram deras ärenden inför Gud. 20 Och du kan lära dem stadgarna och lagarna, och visa dem den väg de ska vandra och de gärningar de ska göra. 21 ✝ Men välj ut åt dig dugliga män bland allt folket, som fruktar Gud, män som håller sig till sanningen, som hatar orätt vinning, och sätt sådana över dem som ledare över 1 000, ledare över 100, ledare över 50 och ledare över 10. 22 De ska alltid döma folket. Varje svårt ärende ska de hänskjuta till dig, men i alla de små sakerna ska de själva döma. Så blir det lättare för dig och de ska bära bördan tillsammans med dig. 23 Om du gör på detta sätt och om Gud befaller dig det, då ska du klara att hålla ut och allt detta folk kan då också gå hem i frid. 24 Mose lyssnade på vad hans svärfar sa och gjorde allt det han hade sagt. 25 Och Mose valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, ledare över tusen, ledare över hundra, ledare över 50 och ledare över tio. 26 Och de dömde alltid folket. De svåra ärendena hänsköt de till Mose, men i alla de små sakerna dömde de själva. 27 Och Mose lät sin svärfar resa, och han återvände till sitt land.