1 Hela församlingen av Israels barn bröt upp från Elim och kom till öknen Sin, som ligger mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i den andra månaden sedan de hade lämnat Egyptens land. 2 Och hela församlingen av Israels barn knotade mot Mose och Aron i öknen, 3 och Israels barn sa till dem: Om vi ändå* hade fått dö genom HERRENS hand i Egyptens land, där vi satt vid köttgrytorna och hade bröd nog att äta. För ni har fört oss till denna öken för att låta hela denna skara dö av hunger. 4 ✝ Då sa HERREN till Mose: Se, jag vill låta det regna bröd från himlen åt er, och folket ska gå ut och samla för var dag så mycket som behövs, för att jag må pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. 5 Och det ska ske på den sjätte dagen, när de förbereder det som de samlar in, ska det vara dubbelt så mycket som de samlar in dagligen. 6 Mose och Aron sa till alla Israels barn: I kväll ska ni erfara att det är HERREN som har fört er ut ur Egyptens land. 7 ✝ I morgon ska ni få se HERRENS härlighet, eftersom han har hört ert knotande mot HERREN. För vilka är vi, att ni knotar mot oss? 8 Och Mose sa: I kväll ska HERREN ge er kött att äta, och i morgon bröd att mätta er med, eftersom HERREN har hört ert knotande, hur ni har knorrat mot honom. För vad är vi? Ert knotande är inte mot oss, utan mot HERREN. 9 Och Mose sa till Aron: Säg till hela församlingen av Israels barn: Träd fram inför HERREN, för han har hört ert knotande. 10 Och det skedde, medan Aron talade till hela församlingen av Israels barn, att de vände sig mot öknen, och se, HERRENS härlighet visade sig i molnskyn. 11 Och HERREN talade till Mose och sa: 12 Jag har hört Israels barns knotande. Tala till dem och säg: I skymningen ska ni få kött att äta, och i morgon ska ni bli mättade av bröd, och ni ska erfara att jag är HERREN, er Gud. 13 ✝ Och det skedde på kvällen att vaktlar kom och övertäckte lägret, och på morgonen låg det dagg runt omkring lägret. 14 När daggen som hade fallit gick bort, se, då låg något över öknens yta, som var runt och smått, så smått som rimfrost på marken. 15 ✝ Och när Israels barn såg det, sa de till varandra: Vad är detta?* För de visste inte vad det var. Och Mose sa till dem: Detta är det bröd som HERREN har gett er att äta. 16 Detta är det ord som HERREN har befallt: Var och en ska samla åt sig så mycket han äter. Och ta ett gomermått till varje, efter hur många personer det är. Varje man ska ta åt dem som han har i sitt tält. 17 Israels barn gjorde så, och samlade, den ene mer, den andre mindre. 18 ✝ När de mätte upp det med gomermått, hade den som samlat mycket ingenting över, och för den som hade samlat litet fattades det ingenting. Var och en hade samlat åt sig så mycket som han åt. 19 Och Mose sa till dem: Ingen får lämna kvar något av det till i morgon. 20 Men de lydde inte Mose, utan somliga lämnade något kvar av det till morgonen. Då växte det maskar i det och luktade illa. Och Mose blev vred på dem. 21 Så samlade de varje morgon av det, så mycket som var och en kunde äta, men när solen blev het, så smälte det bort. 22 Och det skedde på den sjätte dagen att de samlade dubbelt så mycket bröd, eller två gomermått för varje person. Och församlingens alla ledare kom och berättade det för Mose. 23 Och han sa till dem: Detta är vad HERREN har sagt: I morgon är det sabbatsvila, HERRENS heliga sabbat. Baka det ni vill baka i dag och koka det ni vill koka, och lägg det som blir över åt sidan och spara det till i morgon. 24 Och de lade det åt sidan till morgonen, som Mose hade befallt, och det luktade inte illa, och det kom inga maskar i det. 25 Och Mose sa: Ät det i dag, för i dag är det HERRENS sabbat. I dag ska ni inte finna något på marken. 26 Sex dagar ska ni samla det, men på den sjunde dagen är det sabbat. Då finns där ingenting. 27 Och det skedde att några av folket gick ut för att samla på den sjunde dagen men de fann inget. 28 Då sa HERREN till Mose: Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och mina lagar? 29 Se, HERREN har gett er sabbaten. Därför ger han er på den sjätte dagen bröd för två dagar. Så stanna nu var och en hemma, och ingen ska gå ut från sin plats på den sjunde dagen. 30 Alltså vilade folket på den sjunde dagen. 31 ✝ Och Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfrö, var vitt och smakade som honungskaka*. 32 Och Mose sa: Detta är vad HERREN har befallt: Fyll en gomer av det till att förvaras åt era efterkommande, så att de får se det bröd som jag gav er att äta i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land. 33 Och Mose sa till Aron: Ta ett kärl och lägg ett fullt gomermått manna i det och ställ det inför HERREN och spara det åt era efterkommande. 34 ✝ Aron ställde det framför vittnesbördet* för att bevaras, som HERREN hade befallt Mose. 35 Och Israels barn åt manna i fyrtio år, tills de kom till bebott land. De åt manna tills de kom till gränsen av Kanaans land. 36 Och en gomer är tiondelen av en efa.