1 ✝ HERREN sa till Mose: Bryt upp och dra härifrån, du och folket, som du har fört ut ur Egyptens land, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sa: Åt dina efterkommande ska jag ge det. 2 ✝ Jag ska sända en ängel framför dig - och jag ska driva ut kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna 3 - in i ett land som flyter av mjölk och honung, för jag vill inte själv gå upp med er, så att jag inte förgör dig under vägen, eftersom du är ett hårdnackat folk. 4 Och när folket hade hört dessa hårda ord, sörjde de, och ingen tog på sig sina smycken. 5 ✝ För HERREN hade sagt till Mose: Säg till Israels barn: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag för ett ögonblick kom mitt ibland dig, skulle jag förgöra dig. Därför, lägg nu av dig dina smycken så jag kan veta vad jag ska göra med dig. 6 Israels barn tog då av sig sina smycken vid Horebs berg. 7 Och Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret, och kallade det uppenbarelsetältet. Och det hände att var och en som ville rådfråga HERREN, gick ut till uppenbarelsetältet som var utanför lägret. 8 Och det hände, när Mose gick ut till tältet, att allt folket reste sig upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose, tills han hade gått in i tältet. 9 Och det hände, så snart Mose gick in i tältet, att molnstoden sänkte sig ner och blev stående vid ingången till tältet, och HERREN talade med Mose. 10 Allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet, och allt folket reste sig upp och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält. 11 ✝ Och HERREN talade med Mose, ansikte mot ansikte, såsom en man talar med sin vän. Och han vände tillbaka till lägret. Men hans tjänare, Josua, Nuns son, en ung man, lämnade inte tältet. 12 Och Mose sa till HERREN: Se, du säger till mig: För upp detta folk! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn, och du har också funnit nåd för mina ögon. 13 ✝ Därför ber jag dig, om jag nu har funnit nåd för dina ögon, att du visar mig din väg så att jag kan lära känna dig, för att jag må finna nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk. 14 Och han sa: Min närvaro ska gå med dig, och jag ska ge dig ro. 15 Och han sa till honom: Om inte din närvaro går med oss, så låt oss inte dra upp härifrån. 16 För hur ska man kunna veta här, att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, blir avskilda från alla andra folk som finns på jordens yta? 17 Och HERREN sa till Mose: Jag ska också göra detta, som du har talat om, för du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid namn. 18 Och han sa: Jag ber dig, låt mig få se din härlighet! 19 ✝ Och han sa: Jag ska låta all min godhet gå förbi framför dig och jag ska utropa namnet HERREN framför dig. Jag ska vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och jag ska visa barmhärtighet mot den jag vill visa barmhärtighet emot. 20 ✝ Men han sa: Du kan inte se mitt ansikte, för ingen människa kan se mig och leva. 21 Och HERREN sa: Se, här är en plats nära mig, ställ dig på klippan. 22 Och det ska ske, när min härlighet går förbi, att jag ska ställa dig i en klyfta i klippan, och jag ska täcka dig med min hand medan jag går förbi. 23 Och när jag tar bort min hand, ska du få se mig bakifrån, men mitt ansikte kan man inte se.