1 HERREN sa till Mose: Gå in till farao, för jag har förhärdat hans hjärta och hans tjänares hjärtan så att jag kan göra dessa tecken mitt ibland dem, 2 och för att du ska kunna berätta för dina barn och dina barnbarn om de gärningar som jag har utfört i Egypten, och mina tecken som jag har gjort bland dem, för att ni ska veta att jag är HERREN. 3 Och Mose och Aron gick in till farao och sa till honom: Så säger HERREN, hebreernas Gud: Hur länge ska du vägra att ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk, så att de får tjäna mig. 4 För om du vägrar att släppa mitt folk, se, då ska jag i morgon låta gräshoppor komma över ditt land. 5 De ska täcka jordens yta så att man inte ska kunna se marken, och de ska äta upp resten av det som blev kvar efter haglet, och de ska äta av alla träd, som växer på marken. 6 De ska uppfylla dina hus och dina tjänares och alla egyptiernas hus, så att dina fäder och förfäder inte har sett något liknande från den dag de blev till på jorden ända till denna dag. Och han vände sig och gick ut från farao. 7 Då sa faraos tjänare till honom: Hur länge ska denne man vara en snara för oss? Låt männen gå så att de kan tjäna HERREN, sin Gud. Förstår du ännu inte att Egypten är fördärvat? 8 Och Mose och Aron fördes tillbaka till farao, och han sa till dem: Gå och tjäna HERREN er Gud! Men vilka är de som ska gå? 9 Mose sa: Vi ska gå med våra unga och våra gamla, med våra söner och våra döttrar, och med våra får och vår boskap ska vi gå, eftersom vi måste hålla högtid för HERREN. 10 Han sa till dem: Må HERREN vara med er, lika visst som jag ska släppa er och era barn! Akta er, för det onda ligger framför er. 11 Nej, det får inte ske. Men ni män kan gå nu och tjäna HERREN, för det är vad ni har begärt. Och man drev ut dem från faraos åsyn. 12 Då sa HERREN till Mose: Räck ut din hand över Egyptens land, så att gräshopporna kan komma in över Egyptens land och äta upp all växtlighet i landet, allt som haglet har lämnat kvar. 13 ✝ Mose räckte ut sin stav över Egyptens land, och HERREN lät en östanvind komma över landet hela den dagen och hela den natten. Och när det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna med sig. 14 Gräshopporna kom över hela Egyptens land och slog ner över hela Egyptens område. De var mycket plågsamma. Sådana gräshoppor som dessa har det aldrig varit tidigare och det ska aldrig mer komma något liknande. 15 De täckte hela jordens yta så att landet blev förmörkat, och de åt upp alla växter i landet och all frukt på träden, som haglet hade lämnat kvar. Inget grönt blev kvar på träden eller på marken i hela Egyptens land. 16 Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sa: Jag har syndat mot HERREN, er Gud, och mot er. 17 Därför ber jag er nu om att förlåta min synd bara denna gång och be till HERREN, er Gud, att han endast tar bort denna död från mig. 18 Och han gick ut från farao och bad till HERREN. 19 Och HERREN kastade om vinden till en mycket stark västanvind, som tog med sig gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att inte en enda gräshoppa blev kvar i hela Egyptens land. 20 Men HERREN förhärdade faraos hjärta, så att han inte släppte Israels barn. 21 Då sa HERREN till Mose: Räck ut din hand mot himlen, så ska det komma ett mörker över Egyptens land, ett mörker som till och med kan kännas. 22 Och Mose räckte upp sin hand mot himlen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar. 23 De kunde inte se varandra, och inte heller stod någon upp från sin plats i tre dagar. Men hos alla Israels barn var det ljust där de bodde. 24 Då kallade farao Mose till sig och sa: Gå och tjäna HERREN! Låt bara era får och er nötboskap bli kvar. Låt även era små barn gå med er. 25 Men Mose sa: Du måste också låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt HERREN, vår Gud. 26 Vår boskap ska gå med oss och inte en klöv får bli kvar, för av dem ska vi ta offer åt HERREN vår Gud, och vad vi ska tjäna HERREN med vet vi inte förrän vi kommer dit. 27 Men HERREN förhärdade faraos hjärta, så att han inte ville släppa dem. 28 Och farao sa till honom: Gå bort ifrån mig! Akta dig, så att du inte ser mitt ansikte någon mer gång. För den dag då du ser mitt ansikte ska du dö. 29 Och Mose svarade: Du har talat rätt. Jag ska aldrig mer se ditt ansikte.