1 Mose svarade och sa: Men se, de kommer inte att tro mig, och de kommer inte att lyssna på vad jag säger, utan de kommer att säga: HERREN har inte uppenbarat sig för dig. 2 HERREN svarade honom: Vad är det som du håller i din hand? Han svarade: En stav. 3 Och han sa: Kasta den på marken! Och han kastade den på marken och den förvandlades till en orm. Och Mose flydde för den. 4 Och HERREN sa till Mose: Räck ut din hand och ta den i stjärten. Då räckte han ut sin hand och grep den, och den förvandlades till en stav i hans hand. 5 Därför ska de tro att HERREN, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. 6 Och HERREN sa ytterligare till honom: Stick din hand i din barm. Och han stack sin hand i sin barm, och när han drog ut den, se, då var hans hand spetälsk som snö. 7 Och han sa: Stick tillbaka din hand i din barm. Och han stack sin hand tillbaka i sin barm och drog ut den ur sin barm, och se, den var åter lik hans övriga kropp. 8 Och det ska ske, om de inte skulle tro dig eller lyssna på vad du säger vid det ena tecknet, så ska de tro vad du säger vid det andra tecknet. 9 Och det ska ske, om de inte tror dessa två tecken och inte lyssnar på din röst, att du ska ta vatten ur floden och hälla ut det på det torra, och då ska vattnet, som du har tagit upp ur floden, förvandlas till blod på det torra. 10 ✝ Då sa Mose till HERREN: O min Herre, jag är ingen talför man. Varken tidigare eller från den stund du har talat till din tjänare, utan jag är trög till att tala och har en trög tunga. 11 Men HERREN sa till honom: Vem har gett människan hennes mun, eller vem har gjort den stumme eller den döve, den seende eller den blinde? Är det inte jag, HERREN? 12 ✝ Därför, gå nu, så vill jag vara med din mun och lära dig vad du ska säga. 13 Men han svarade: O, min Herre, jag ber dig, sänd bud* med någon annan som du vill sända. 14 Då upptändes HERRENS vrede mot Mose, och han sa: Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han kan tala. Och se, han kommer också ut för att möta dig, och när han får se dig ska han känna glädje i sitt hjärta. 15 ✝ Och du ska tala till honom och lägga orden i hans mun, och jag ska vara med din mun och med hans mun och lära er vad ni ska göra. 16 Och han ska tala i ditt ställe till folket, och han ska vara din mun, och du ska vara för honom istället för Gud. 17 Och denna stav ska du ta i din hand, och med den ska du göra tecken. 18 Och Mose gick tillbaka till sin svärfar, Jetro, och sa till honom: Jag ber dig, låt mig gå tillbaka till mina bröder som är i Egypten för att se om de ännu lever. Och Jetro sa till Mose: Gå i frid. 19 ✝ Och HERREN sa till Mose i Midjan: Gå tillbaka till Egypten, för alla de män som stod efter ditt liv är döda. 20 Och Mose tog sin hustru och sina söner och satte dem på en åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i sin hand. 21 ✝ Och HERREN sa till Mose: Se till, när du kommer tillbaka till Egypten, att du gör alla de under inför farao, som jag har lagt i din hand. Men jag ska förhärda hans hjärta, så att han inte släpper folket. 22 Och du ska säga till farao: Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son, 23 ✝ och jag säger till dig: Låt min son gå för att han må tjäna mig. Om du vägrar mig det, se, då ska jag döda din förstfödde son. 24 Under resan hände det på ett viloställe att HERREN mötte honom och sökte* döda honom. 25 ✝ Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud och kastade den för hans fötter och sa: Du är sannerligen en blodsbrudgum för mig. 26 Så lät han honom gå. Då sa hon: En blodsbrudgum* är du för omskärelsens skull. 27 Och HERREN sa till Aron: Gå och möt Mose i öknen. Och han gick och mötte honom vid Guds berg och kysste honom. 28 Och Mose berättade för Aron allt som HERREN hade talat när han sände honom och om alla tecken som han hade befallt honom. 29 Och Mose och Aron gick och församlade alla de äldste bland Israels barn. 30 Och Aron upprepade allt vad HERREN hade sagt till Mose, och gjorde tecknen inför folket. 31 Och folket trodde. Och när de hörde att HERREN hade sett till Israels barn och sett deras lidande, föll de ner och tillbad.