1 HERREN talade till Mose och sa: 2 ✝ Helga allt förstfött åt mig, allt som öppnar moderlivet bland Israels barn, både av människor och boskap. Det tillhör mig. 3 Då sa Mose till folket: Kom ihåg denna dag, då ni drog ut ur Egypten, ut från träldomshuset, för då förde HERREN er ut därifrån med stark hand. Inget syrat bröd får ätas. 4 Den här dagen i månaden Abib drog ni ut. 5 ✝ Och det ska ske när HERREN låter dig komma till kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land, som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flyter av mjölk och honung, att du ska hålla denna gudstjänst i denna månad. 6 ✝ I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och på den sjunde dagen ska det vara en högtid för HERREN. 7 Osyrat bröd ska ätas i sju dagar. Inget syrat bröd och inte heller någon surdeg ska man se hos dig innanför alla dina gränser. 8 På den dagen ska du berätta för din son och säga: Detta sker på grund av det som HERREN gjorde för mig, när jag drog ut ur Egypten. 9 ✝ Och det ska vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna, för att HERRENS lag ska vara i din mun, ty med stark hand har HERREN fört dig ut från Egypten. 10 Du ska hålla denna stadga på den tid som är fastställd för den år efter år. 11 Och det ska ske, när HERREN låter dig komma in i kananeernas land, såsom han med ed har lovat dig och dina fäder, och ger det åt dig, 12 att du ska avskilja åt HERREN allt det som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön ska tillhöra HERREN. 13 Och varje förstfödd från en åsna ska du lösa ut med ett lamm. Och om du inte vill lösa ut det så ska du bryta nacken av det. Men allt förstfött av människor bland dina barn ska du lösa ut. 14 Och det ska ske när din son i framtiden frågar dig och säger: Vad är detta? att du ska svara honom: Med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Och det skedde när farao hårdnackat vägrade att släppa oss att HERREN dödade allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människorna till det förstfödda bland djuren. Därför offrar jag åt HERREN allt det som öppnar moderlivet och är av hankön. Men allt det som är förstfött bland mina barn löser jag ut. 16 Och det ska vara som ett tecken på din hand och som ett pannband mellan dina ögon. För med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten. 17 Och det skedde, när farao hade släppt folket, att Gud inte förde dem genom filisteernas land, fastän det var den närmaste vägen. För Gud sa: Folket kan ångra sig, när de får se krig och vända tillbaka till Egypten. 18 Därför förde han folket på en omväg genom öknen vid Röda havet, och Israels barn drog rustade ut ur Egyptens land. 19 ✝ Och Mose tog med sig Josefs ben, för han hade tagit en ed av Israels barn och sagt: Gud kommer sannerligen att besöka er och då ska ni föra med er mina ben härifrån. 20 Och de bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. 21 Och HERREN gick framför dem om dagen i en molnpelare, för att han skulle leda dem på vägen, och om natten i en eldpelare, för att ge dem ljus, så att de kunde vandra både dag och natt. 22 Han tog inte bort molnpelaren från folket om dagen, inte heller eldpelaren om natten.