1 På den tiden, säger HERREN, ska de gräva upp Juda kungars ben och dess furstars ben, och prästernas ben och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar. 2 ✝ Och de ska sprida ut dem inför solen och månen och himlens här som de har älskat, och som de har tjänat, och som de har följt efter, och som de har sökt, och som de har tillbett. De ska inte samlas eller bli begravda utan ska bli till gödsel över markens yta. 3 ✝ Och alla de som återstår av detta onda släkte, som är kvar på alla de platser dit jag har fördrivit dem, ska hellre vilja dö än leva, säger HERREN Sebaot. 4 Och du ska säga till dem: Så säger HERREN: Om någon faller, reser han sig då inte upp igen? Eller om någon har gått vilse, vänder han då inte tillbaka? 5 ✝ Varför har detta Jerusalems folk vänt sig bort i ständig avfällighet? De håller fast vid bedrägeri, de vägrar vända om. 6 Jag har lyssnat och har hört, men de talade inte rätt. Ingen ångrade sin ondska, och sa: Vad har jag gjort? Alla vek av i egen riktning likt hästen som rusar in i striden. 7 ✝ Ja, storken under himlen vet sina bestämda tider. Turturduvan, tranan och svalan passar tiden när de ska komma. Men mitt folk känner inte HERRENS domslut. 8 Hur kan ni säga: Vi är visa, och HERRENS lag är hos oss? Se, till en lögn har de skriftlärdas lögnaktiga penna förvandlat den. 9 ✝ De visa ska stå där med skam, skräckslagna och fångade . Se, de har förkastat HERRENS ord, och vad har de då för visdom? 10 ✝ Därför ska jag ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt andra ägare, för alla, från den minste till den störste, drivs av girighet. Från profeten ända till prästen, alla handlar de svekfullt. 11 För de har helat dottern mitt folks skada ytligt, och säger: Fred, fred, när det inte finns någon fred. 12 Skämdes de för det avskyvärda de gjort? Nej, de skämdes inte alls. Inte heller kunde de rodna. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden för deras straff kommer, ska de störtas ner, säger HERREN. 13 ✝ Jag ska förgöra dem helt och hållet, säger HERREN. Det ska inte finnas några druvor på vinstocken, inga fikon på fikonträdet, och löven ska vissna, och det jag har gett dem ska försvinna från dem. 14 ✝ Varför sitter vi stilla? Samla er och låt oss gå in i de befästa städerna och låt oss vara tysta där. För HERREN vår Gud har tystat ner oss och gett oss förgiftat* vatten att dricka. För vi har syndat mot HERREN. 15 ✝ Vi sökte efter fred men inget gott kom, och efter en tid av helande, men se, skräck kom. 16 ✝ Frustandet av hästar hördes från Dan. Hela landet skakade vid ljudet av det starka gnäggandet. För de har kommit och har förtärt landet och allt som finns i det, staden och de som bor i den. 17 ✝ Ty se: Jag ska skicka ormar, giftiga ormar bland er som inte kan besvärjas, och de ska bita er, säger HERREN. 18 När jag skulle trösta mig i sorgen, sviktade mitt hjärta i mig. 19 ✝ Märk rösten, ropet från mitt folks dotter från ett fjärran land. Är inte HERREN i Sion? Är inte hennes kung där? Varför har de retat mig till vrede med sina avgudabilder, och med sina främmande fåfängligheter? 20 Skörden är över och sommaren är slut, och vi har inte räddats. 21 Eftersom mitt folks dotter är skadad är jag skadad. Jag sörjer, förvåning har gripit tag i mig. 22 ✝ Finns ingen balsam i Gilead? Finns ingen läkare där? Varför har då inte hälsan hos mitt folks dotter kommit tillbaka?