1 Så sa HERREN till mig: Gå och skaffa dig ett höftskynke av linne och sätt det runt dina höfter, men låt det inte komma i vatten. 2 Så jag tog ett höftskynke, som HERREN hade sagt, och satte det runt mina höfter. 3 Och HERRENS ord kom till mig en andra gång, som sa: 4 Ta höftskynket som du skaffat, som du har på dina höfter, och bryt upp och gå till Eufrat, och göm det där i ett hål i klippan. 5 Så gick jag och gömde det vid Eufrat, så som HERREN befallde mig. 6 Och det hände efter lång tid att HERREN sa till mig: Bryt upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket därifrån, som jag befallde dig att gömma där. 7 Då gick jag till Eufrat och grävde, och tog fram höftskynket från den plats där jag hade gömt det. Och se, höftskynket var förstört och dög inte längre till någonting. 8 Då kom HERRENS ord till mig, som sa: 9 Så säger HERREN: På detta sätt ska jag göra slut på Judas stolthet, och Jerusalems stora stolthet. 10 Detta onda folk, som vägrar höra mina ord, som vandrar efter sitt hjärtas hårdhet* och följer efter andra gudar för att tjäna dem och för att tillbe dem, ska bli som detta höftskynke, som inte duger till något. 11 ✝ För som höftskynket sluter sig tätt omkring en mans höfter, så har jag låtit hela Israels och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, för att de skulle vara ett folk för mig, och till ett namn, till pris och till ära. Men de ville inte lyssna. 12 Därför ska du tala till dem och säga detta: Så säger HERREN, Israels Gud: Alla vinkärl ska fyllas med vin. Då kommer de säga till dig: Skulle vi inte veta att alla vinkärl ska fyllas med vin? 13 ✝ Då ska du säga till dem: Så säger HERREN: Se, jag ska fylla alla landets invånare så att de blir druckna, också kungarna som sitter på Davids tron och prästerna och profeterna och alla Jerusalems invånare. 14 Jag ska krossa dem, den ena mot den andre, fäder såväl som söner, säger HERREN. Jag kommer inte att låta någon förskoning, något medlidande eller någon barmhärtighet hindra mig, från att förgöra dem. 15 Hör och lyssna, var inte stolta, för HERREN har talat. 16 ✝ Ge HERREN, er Gud, ära innan han låter mörker komma, och innan era fötter snubblar i skymningen bland bergen. Och medan ni letar efter ljus förvandlar han det till dödsskugga och gör det till tjockt mörker. 17 ✝ Men om ni inte vill höra på detta ska jag i det fördolda gråta över er stolthet. Och mina ögon ska gråta bittert och tårarna ska strömma ner, för HERRENS flock förs bort i fångenskap. 18 ✝ Säg till kungen och drottningen: Ödmjuka er och sätt er ner, för era furstendömen ska falla ner, ja, er härlighetskrona. 19 Städerna i söder* ska stängas och ingen ska öppna dem. Hela Juda ska föras bort i fångenskap, det ska helt och hållet föras bort i fångenskap. 20 Lyft din blick och se dem som kommer norrifrån. Var är flocken som gavs dig, din vackra flock? 21 Vad ska du säga när han straffar dig? För du har lärt dem att vara ledare och herrar över dig. Och ska inte våndan gripa tag i dig, likt en kvinna i födslovärkar? 22 ✝ Om du frågar i ditt hjärta: Varför händer detta mig? Så vet att det var för dina stora missgärningars skull, som dina kläder slets av och du utsattes för våld*. 23 ✝ Kan en etiopier* ändra sin hudfärg, eller en leopard sina fläckar? Då skulle också ni kunna göra gott, ni som är vana vid att göra ont. 24 ✝ Därför ska jag skingra dem som strå som förs bort av ökenvinden. 25 Detta är din lott, din utmätta del säger HERREN. För du har glömt mig och förlitat dig på lögn. 26 Därför ska jag dra upp ditt mantelsläp över ditt ansikte, så att din skam blir synlig. 27 ✝ Jag har sett dina äktenskapsbrott och ditt liderliga frustande, ditt lösaktiga horeri och dina avskyvärdheter på fältens höjder. Ve dig, Jerusalem! Vill du inte bli ren? Hur länge ska det dröja innan du blir ren?