1 ✝ Jakob bodde i det landet, där hans far hade bott som främling, i Kanaans land. 2 Detta är Jakobs fortsatta historia. Josef var sjutton år gammal när han vallade fåren tillsammans med sina bröder. Som pojke brukade han vara med sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade om deras onda rykte för sin far. 3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra barn, eftersom han var sonen han hade fått på sin ålderdom. Och han gjorde en brokig livklädnad åt honom. 4 ✝ När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom. 5 Josef drömde en dröm. När han berättade den för sina bröder hatade de honom ännu mer. 6 Han sa till dem: Jag ber er, hör på den dröm som jag har drömt. 7 Se, vi band kärvar ute på åkern, och se, min kärve reste sig upp och stod upprätt, och se, era kärvar ställde sig omkring och bugade sig för min kärve. 8 Då sa hans bröder till honom: Ska du verkligen regera över oss? Eller ska du verkligen härska över oss? Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för det han hade sagt. 9 Så drömde han ytterligare en annan dröm, som han berättade för sina bröder och sa: Se, jag har drömt en dröm till, och se, solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig. 10 När han berättade den för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sa till honom: Vad är det för en dröm, som du har drömt? Ska verkligen jag och din mor och dina bröder komma och buga oss till jorden för dig? 11 Hans bröder var avundsjuka på honom, men hans far bevarade dessa ord. 12 När hans bröder hade gått bort för att valla sin fars får i Sikem, 13 sa Israel till Josef: Vaktar inte dina bröder boskapen i Sikem? Kom, jag vill sända dig till dem. Han sa till honom: Här är jag. 14 Han sa till honom: Jag ber dig, gå och se efter om det står väl till med dina bröder och med hjorden. Kom sedan tillbaka till mig med besked. Så skickade han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Sikem. 15 En man fann honom när han irrade omkring på fälten. Mannen frågade honom och sa: Vad söker du? 16 Han svarade: Jag söker mina bröder. Jag ber dig, säg mig var de vallar sin hjord? 17 Mannen sa: De har gett sig i väg härifrån, för jag hörde dem säga: Låt oss gå till Dotan. Och Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan. 18 När de på långt håll fick se honom, och innan han hade kommit fram till dem, överlade de om att döda honom. 19 De sa till varandra: Se, där kommer drömmaren. 20 Kom nu så dödar vi honom och kastar honom i en brunn och säger att ett vilddjur har ätit upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar. 21 ✝ När Ruben hörde detta, ville han rädda honom från deras händer och sa: Låt oss inte slå ihjäl honom. 22 Ruben sa till dem: Utgjut inte blod utan kasta honom i den brunn som är i öknen, men bär inte hand på honom. Han ville nämligen rädda honom från deras händer och föra honom tillbaka till sin far. 23 Och när Josef kom fram till sina bröder slet de av honom hans livklädnad, den brokiga livklädnaden som han hade på sig. 24 ✝ Så tog de honom och kastade honom i brunnen. Brunnen var tom, och inget vatten fanns i den. 25 Och de satte sig ner för att äta bröd. När de lyfte upp sin blick fick de se en karavan med ismaeliter som kom där från Gilead, och deras kameler var lastade med kryddor, balsam och myrra. De var på väg ner till Egypten. 26 Då sa Juda till sina bröder: Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, låt oss sälja honom till ismaeliterna, så att vår hand inte kommer vid honom, för han är ju vår bror, vårt kött och blod. Och hans bröder lydde honom. 28 ✝ När de midjanitiska* köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen och sålde honom åt ismaeliterna för tjugo silverpengar. Och dessa förde Josef till Egypten. 29 När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef i brunnen. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sa: Pojken är inte där, och jag, vart ska jag ta vägen? 31 Då tog de Josefs livklädnad och slaktade en getkilling och doppade livklädnaden i blodet 32 och de skickade den brokiga livklädnaden och förde den till deras far och sa: Den här har vi hittat. Känner du igen om det är din sons livklädnad eller inte? 33 ✝ Och han kände igen den och sa: Det är min sons livklädnad. Ett ont djur har ätit upp honom. Josef har helt säkert blivit ihjälriven. 34 Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte en säck om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar stod upp för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sa: Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son. Så begrät hans far honom. 36 I Egypten sålde midjaniterna honom till Potifar, en hovman hos farao och befälhavare för livvakten.