1 När Rakel såg att hon inte födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sa till Jakob: Skaffa mig barn, annars dör jag. 2 Då blev Jakob mycket arg på Rakel och han sa: Är jag i Guds ställe, som nekar dig livsfrukt? 3 ✝ Hon sa: Se, där är min tjänstekvinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda på mina knän*, så att jag också kan få barn genom henne. 4 Så gav hon honom sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 5 Bilha blev med barn och födde en son åt Jakob. 6 Då sa Rakel: Gud har dömt i min sak och har också hört min röst och gett mig en son. Därför gav hon honom namnet Dan*. 7 Rakels tjänstekvinna Bilha blev åter med barn och födde en andra son åt Jakob. 8 Och Rakel sa: Guds kamp* har jag kämpat med min syster och jag har vunnit seger. Och hon gav honom namnet Naftali*. 9 När Lea såg att hon hade upphört att föda barn, tog hon sin tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru. 10 Och Leas tjänstekvinna Silpa födde åt Jakob en son. 11 Då sa Lea: En skara kommer! Och hon gav honom namnet Gad*. 12 Leas tjänstekvinna Silpa födde åt Jakob en andra son. 13 Lea sa: Lycklig är jag, för döttrarna ska prisa mig lycklig. Och hon gav honom namnet Aser*. 14 Vid tiden för veteskörden gick Ruben ut och fann kärleksäpplen* på marken och bar dem hem till sin mor Lea. Då sa Rakel till Lea: Jag ber dig, ge mig några av din sons kärleksäpplen*. 15 Hon svarade: Är det inte nog att du har tagit min man? Vill du ta min sons kärleksäpplen också? Rakel sa: Därför får han ligga med dig i natt för din sons kärleksäpplen. 16 På kvällen när Jakob kom in från marken gick Lea ut för att möta honom och sa: Du ska komma in till mig, för jag har betalat för dig med min sons kärleksäpplen. Och han låg hos henne den natten. 17 Och Gud hörde Lea, och hon blev med barn och födde en femte son åt Jakob. 18 Lea sa: Gud har gett mig lön för att jag gav min tjänstekvinna åt min man. Och hon gav honom namnet Isaskar*. 19 Lea blev åter med barn och födde en sjätte son åt Jakob. 20 Lea sa: Gud har gett mig en god gåva. Nu ska min man bo hos mig, för jag har fött sex söner åt honom. Och hon gav honom namnet Sebulon*. 21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina. 22 Men Gud tänkte på Rakel, och Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. 23 Hon blev med barn och födde en son och sa: Gud har tagit bort min skam. 24 Och hon gav honom namnet Josef* och sa: HERREN ska ge mig ytterligare en son. 25 När Rakel hade fött Josef hände det att Jakob sa till Laban: Låt mig få vända hem till min ort och till mitt land. 26 ✝ Ge mig mina hustrur och mina barn, som jag har arbetat hos dig för och låt mig gå, för du vet hur jag har tjänat dig. 27 Och Laban sa till honom: Jag ber dig, om jag har funnit nåd för dina ögon, för jag har insett att HERREN har välsignat mig för din skull. 28 Och han sa: Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så ska jag ge dig det. 29 Han sa till honom: Du vet hur jag har tjänat dig och hur det har gått med din boskap under min tid. 30 För det var litet som du hade innan jag kom, men nu har det förökat sig och blivit mycket. HERREN har välsignat dig sedan jag kom*. Och nu, när ska jag också få göra något för mitt eget hus? 31 Han sa: Vad ska jag ge dig? Jakob sa: Du ska inte ge mig något alls. Utan om du vill göra detta för mig som jag säger, så ska jag fortsätta vakta dina får och föra dem på bete. 32 Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och skilja ut därifrån alla spräckliga och brokiga får och alla svarta lamm och alla brokiga och spräckliga getter. Det ska vara min lön. 33 När du senare kommer för att med egna ögon se vad som blivit min lön, då ska min rättfärdighet vittna för mig i framtiden, att allt hos mig som inte är spräckligt och brokigt bland getterna och alla lamm som inte är svarta ska räknas som stulna. 34 Då sa Laban: Se, det får bli som du har sagt. 35 Samma dag skilde han ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla de spräckliga och brokiga getterna, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var svarta, och överlämnade dem i sina söners händer. 36 Han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob vaktade Labans resterande hjord. 37 Men Jakob tog färska grenar av poppel, mandelträd och platan* och skar strimlor av barken så att det vita på grenarna blev synligt. 38 ✝ Och han ställde grenarna, som han hade skurit strimlor på, i hoarna, i vattenrännorna, dit hjordarna kom för att dricka, för att de skulle bli dräktiga när de kom för att dricka. 39 Djuren blev dräktiga framför grenarna och födde strimmigt, spräckligt och brokigt. 40 Så skilde Jakob ut lammen och fick djuren att vända sina ansikten mot alla dem som var strimmiga och svarta i Labans hjord, och skaffade sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. 41 Och det hände att så ofta de starkare djuren parade sig, så ställde Jakob grenarna framför djurens ögon i hoarna, för att de skulle bli dräktiga framför käpparna. 42 Men när det var svaga djur satte han inte ut dem. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de starka. 43 På så sätt blev mannen mycket rik och fick mycket boskap, tjänarinnor och tjänare, kameler och åsnor.