1 ✝ Gud sa till Jakob: Bryt upp och gå till Betel och stanna där och gör ett altare åt Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau. 2 ✝ Då sa Jakob till sin familj och till alla som var med honom: Gör er av med de främmande gudar som finns bland er, rena er och byt kläder. 3 Och låt oss bryta upp och dra till Betel. Där ska jag bygga ett altare åt Gud, som svarade mig när jag var i nöd, och som var med mig på den väg som jag gick. 4 Då gav de åt Jakob alla de främmande gudar som var i deras händer, och alla sina öronringar de hade i sina öron, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Sikem. 5 ✝ Och de bröt upp, och en fruktan från Gud kom över städerna runt omkring så att de inte förföljde Jakobs söner. 6 Så kom Jakob till Lus, det är Betel, i Kanaans land, han och allt det folk som var med honom. 7 Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel*, eftersom Gud hade uppenbarat sig för honom där, när han flydde undan sin bror. 8 Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd nedanför Betel, under en ek, som man gav namnet Gråteken. 9 Och Gud uppenbarade sig på nytt för Jakob, sedan han hade kommit från Paddan-Aram, och välsignade honom. 10 Gud sa till honom: Ditt namn är Jakob, men du ska inte längre heta Jakob utan Israel ska vara ditt namn. Och han gav honom namnet Israel. 11 ✝ Och Gud sa till honom: Jag är Gud den allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Av dig ska bli ett folk och skaror av folk, och kungar ska utgå från dig*. 12 Landet som jag gav åt Abraham och Isak ska jag ge åt dig. Och efter dig ska jag ge landet åt din säd. 13 Och Gud for upp från honom från platsen, där han hade talat med honom. 14 Jakob reste upp en minnessten på den plats, där han hade talat med honom, en minnesstod av sten, och offrade drickoffer på den och göt olja över den. 15 Och Jakob gav platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel. 16 ✝ De bröt upp från Betel. Och när de bara hade ett litet stycke kvar till Efrata, födde Rakel, och förlossningen blev svår för henne. 17 Och när förlossningen var som svårast sa barnmorskan till henne: Frukta inte, för denna son ska du också få. 18 Och när hennes själ var på väg att lämna henne, för hon dog, så gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin*. 19 Så dog Rakel och blev begravd vid vägen till Efrat, det är Betlehem. 20 Jakob reste en minnessten över hennes grav, som än i dag kallas Rakels gravsten. 21 Så drog Israel vidare och slog upp sitt tält på andra sidan om tornet Migdal-Eder*. 22 ✝ Då Israel bodde i det landet hände det sig, att Ruben gick och låg med sin fars bihustru Bilha. Och Israel fick höra om det. Jakob hade tolv söner. 23 Leas söner var: Ruben, Jakobs förstfödde, och Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 Rakels tjänstekvinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 Leas tjänstekvinna Silpas söner var Gad och Aser. Dessa var Jakobs söner som föddes åt honom i Paddan-Aram. 27 ✝ Så kom Jakob till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det är Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Isaks ålder blev 180 år. 29 ✝ Så gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.