1 ✝ Josef blev förd ner till Egypten. Och Potifar, en egyptier, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakten, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit ner. 2 HERREN var med Josef, så att han blev en lyckosam man. Och han var i sin egyptiske herres hus. 3 Och hans herre såg att HERREN var med honom, för allt som han hade hand om lät HERREN lyckas väl. 4 Josef fann nåd i hans åsyn och tjänade honom. Och han satte honom över sitt hus, och han fick ansvaret för allt han ägde. 5 Från den stund då han hade gett honom ansvaret för sitt hus och för allt han ägde, hände det att HERREN välsignade egyptierns hus för Josefs skull. HERRENS välsignelse vilade över allt han ägde, hemma och ute på marken. 6 Han överlät allt han hade i Josefs hand och bekymrade sig inte för något, förutom brödet som han själv åt. Och Josef var välväxt och såg bra ut. 7 Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på Josef och sa: Ligg med mig. 8 Men han vägrade och sa till sin herres hustru: Se, min herre vet inte, utan mig, vad som är i huset och allt han äger har han låtit mig ta hand om. 9 Det finns ingen större i detta hus än jag, och han har inte heller nekat mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda emot Gud? 10 Och det hände att när hon dag efter dag talade sådana ord till Josef, så lydde han henne inte så att han låg med henne eller var tillsammans med henne. 11 Och det hände en dag när han kom in i huset för att sköta sitt arbete, och ingen av husets folk var inne. 12 Då högg hon tag i hans mantel och sa: Ligg med mig. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. 13 Och när hon såg att han hade lämnat sin mantel i hennes hand och flytt, 14 ropade hon på männen i huset och talade till dem och sa: Se, han har fört hit till oss en hebreisk man för att skämma ut oss. Han kom in till mig för att ligga med mig, men jag skrek med hög röst. 15 Och det hände när han hörde att jag skrek med hög röst, att han lämnade kvar sin mantel hos mig och flydde och sprang ut. 16 Hon lät hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem. 17 Då berättade hon samma sak för honom och sa: Den hebreiske tjänaren, som du har fört hit till oss, kom till mig för att skämma ut mig. 18 Och när jag skrek med hög röst, lämnade han kvar sin mantel hos mig och flydde ut. 19 Och när hans herre hörde sin hustrus ord, som hon berättade för honom, då hon sa: På så sätt har din tjänare gjort mot mig, blev han rasande. 20 Josefs herre lät gripa honom och satte honom i det fängelse där konungens fångar hölls fängslade. Där satt han i fängelse. 21 ✝ Men HERREN var med Josef och visade honom välvilja och lät honom finna nåd i fängelsechefens ögon. 22 Fängelsechefen lät Josef ha hand om alla fångar som var i fängelset, och allt som skulle göras där, det gjorde han. 23 Fängelsechefen behövde inte ha någon tillsyn över det som anförtrotts honom, eftersom HERREN var med honom. Och vad han än gjorde, så lät HERREN det lyckas väl.