1 ✝ Då föll Josef ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde sina tjänare, läkarna, att de skulle balsamera hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, för så många dagar går det åt för en balsamering. Och egyptierna begrät honom i sjuttio dagar. 4 Då nu sorgedagarna efter honom var förbi, talade Josef till faraos husfolk och sa: Om jag nu har funnit nåd inför era ögon, så ber jag er, tala när farao hör på och säg: 5 ✝ Min far har tagit en ed av mig och sagt: Se, jag dör, begrav mig i min grav, som jag har grävt åt mig i Kanaans land. Jag ber dig, låt mig nu därför resa dit upp, begrava min far och sedan komma tillbaka. 6 Farao sa: Res dit upp och begrav din far enligt den ed som han har tagit av dig. 7 Så reste Josef dit upp för att begrava sin far. Och alla faraos tjänare reste dit upp med honom, de äldste i hans hus och alla de äldste i Egyptens land. 8 Dessutom hela Josefs familj, hans bröder och hans fars familj. Bara sina små barn, sina får och sin nötboskap lämnade de kvar i landet Gosen. 9 Både vagnar och ryttare reste tillsammans med honom dit upp, det var ett mycket stort följe. 10 När de kom till Goren-Haatad, på andra sidan Jordan, höll de där en mycket stor och smärtsam dödsklagan. Och han sörjde över sin far i sju dagar. 11 När de som bodde i landet, kananeerna, såg sorgehögtiden i Goren-Haatad, sa de: Detta är en smärtfylld sorgehögtid för egyptierna. Därför kallade man platsen Abel-Misraim, som ligger på andra sidan Jordan. 12 Hans söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 ✝ De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan på fältet i Makpela, platsen som Abraham hade köpt tillsammans med marken av hetiten Efron till begravningsplats mitt emot Mamre. 14 Efter att han hade begravt sin far, återvände Josef tillbaka till Egypten, han och hans bröder och alla de som hade rest dit upp med honom för att begrava hans far. 15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sa de: Kanske Josef kommer att hata oss och vill ge igen för allt ont vi har gjort mot honom. 16 Därför sände de bud till Josef och sa: Din far befallde före sin död och sa: 17 Så ska ni säga till Josef: Jag ber dig nu, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat, för de har handlat illa mot dig. Nu ber vi dig, förlåt oss, som är din fars Guds tjänare, denna synd. Och Josef grät när de talade så till honom. 18 Så kom också hans bröder och föll ner för hans ansikte och sa: Se, vi är dina tjänare. 19 Och Josef sa till dem: Frukta inte, skulle jag ta Guds plats? 20 ✝ Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till något gott, att han lät det ske som nu har skett, för att rädda många människors liv. 21 Så frukta nu inte. Jag ska sörja för er och era barn. Och han tröstade dem och talade vänligt med dem. 22 Så bodde Josef kvar i Egypten, han och hans fars familj, och Josef levde i 110 år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje släktled. Också barnen till Manasses son Makir, blev uppfostrade på Josefs knän. 24 Och Josef sa till sina bröder: Jag dör, men Gud ska sannerligen söka er och föra er ut från detta land, till det land som han med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob. 25 ✝ Och Josef tog en ed av Israels barn och sa: Gud ska sannerligen se till er, och då ska ni föra mina ben upp härifrån. 26 Så dog Josef när han var 110 år gammal. Och de balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.