1 Josef kom och berättade detta för farao och sa: Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och sin nötboskap och allt vad de äger. Och de är nu i landet Gosen. 2 Och han tog några av sina bröder, fem män, och förde fram dem inför farao. 3 Då sa farao till hans bröder: Vad är ert yrke? De svarade farao: Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder. 4 De sa också till farao: Vi har kommit för att bo i landet, för dina tjänare hade inget bete för sin boskap, eftersom hungersnöden är svår i Kanaans land. Vi ber dig därför nu, låt dina tjänare få bo i landet Gosen. 5 Då talade farao till Josef och sa: Din far och dina bröder har kommit till dig. 6 Egyptens land ligger öppet för dig. I den bästa delen av landet ska du låta din far och dina bröder bo. Låt dem bo i landet Gosen. Och om du vet att några bland dem är duktiga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap. 7 Så hämtade Josef sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob välsignade farao. 8 Och farao frågade Jakob: Hur gammal är du? 9 ✝ Jakob svarade farao: Min vandringstid har varat i 130 år. Få och svåra har mina levnadsår varit och de når inte upp till mina fäders levnadsår under deras vandringstid. 10 Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom. 11 Josef lät sin far och sina bröder bosätta sig i Egyptens land och gav dem en egendom i den bästa delen av landet, i landet Raamses, såsom farao hade befallt. 12 Josef sörjde för att hans far och hans bröder och hela hans fars hus fick bröd, efter familjernas storlek. 13 Ingenstans i hela landet fanns det bröd, eftersom hungersnöden var mycket svår. Och Egypten och Kanaans land höll på att gå under på grund av hungersnöden. 14 Och Josef samlade ihop alla pengar som fanns i Egyptens land och i Kanaans land, för säden som de köpte, och Josef förde in alla pengarna i faraos hus. 15 När pengarna tog slut i Egyptens land och i Kanaans land, kom alla egyptier till Josef och sa: Ge oss bröd! Varför ska vi dö i din åsyn, därför att våra pengar har tagit slut? 16 Josef sa: För hit er boskap, så ska jag ge er för er boskap, om era pengar har tagit slut. 17 Då kom de med sin boskap till Josef, och Josef gav dem bröd för hästarna, fåren, nötboskapen och åsnorna. Så försörjde han dem det året med bröd för all deras boskap. 18 När det året var förbi, kom de till honom året därpå och sa till honom: Vi vill inte dölja för vår herre, att pengarna är slut. Vår herre har också all vår boskap. Ingenting annat finns nu kvar inför vår herre än våra kroppar och vår jord. 19 Varför ska vi dö i din åsyn, både vi och vår jord? Köp oss och vår jord för bröd, så ska vi med vår jord bli faraos tjänare och ge oss säd, så att vi får leva och inte dör och för att jorden inte ska läggas öde. 20 Så köpte Josef all jord i Egypten åt farao, för egyptierna sålde var och en sin åker, eftersom hungersnöden hade fått överhanden över dem. Och så blev jorden faraos egendom. 21 Han förflyttade folket till städerna, från den ena änden av Egypten till den andra. 22 Endast prästernas jord köpte han inte, eftersom farao hade bestämt för prästerna, att de skulle leva av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord. 23 Då sa Josef till folket: Se, jag har i dag köpt er och er jord åt farao. Se, här har ni säd så att ni kan beså jorden. 24 När skörden bärgas ska det vara så, att ni ska ge en femtedel åt farao. Fyra femtedelar ska ni själva ha för att beså jorden och till mat för er och era familjer och till mat för era barn. 25 De sa: Du har räddat våra liv. Låt oss finna nåd för vår herres ögon så ska vi bli faraos tjänare. 26 Josef gjorde detta till en lag som gäller än i dag för jorden i Egypten, att en femtedel ska ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom. 27 ✝ Så bodde Israel i Egyptens land, i landet Gosen, och de fick egendomar där och de var fruktsamma och förökade sig mycket. 28 Jakob levde sjutton år i Egyptens land, så att hela Jakobs ålder blev 147 år. 29 ✝ När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han sin son Josef och sa till honom: Om jag nu har funnit nåd för dina ögon, så ber jag dig, lägg din hand under min höft, och visa mig barmhärtighet och trofasthet. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten. 30 ✝ Utan jag vill vila hos mina fäder och du ska föra mig ut från Egypten och begrava mig i deras grav. Han sa: Jag ska göra som du har sagt. 31 Han sa: Ge mig din ed på det. Och han gav honom sin ed. Då böjde Israel sig mot sängens huvudgärd.