1 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och befallde honom och sa till honom: Du ska inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. 2 ✝ Utan stå upp och bege dig till Paddan-Aram till Betuels, din morfars, hus och ta dig en hustru därifrån av din morbror Labans döttrar. 3 Må Gud den Allsmäktige välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att du blir till en stor folkskara. 4 ✝ Och ge dig Abrahams välsignelse, till dig och dina efterkommande* med dig, så att du kan ärva det land där du nu är en främling, som Gud har gett åt Abraham. 5 Så sände Isak i väg Jakob och han begav sig till Paddan-Aram till arameen Laban, Betuels son och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor. 6 När nu Esau såg, att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att därifrån ta sig hustru, och att han, när han välsignade honom, hade befallt honom och sagt: Du ska inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru, 7 och att Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram. 8 När Esau såg, att hans far Isak inte tyckte om Kanaans döttrar, 9 då gick Esau bort till Ismael och tog, utöver de hustrur han redan hade, Mahalat till hustru, dotter till Abrahams son Ismael och syster till Nebajot. 10 Jakob lämnade Beer-Seba och begav sig till Haran. 11 Han kom till en plats där han stannade över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen och lade den under sitt huvud och lade sig för att sova på detta ställe. 12 ✝ Då drömde han och se, en stege stod på jorden, och änden på den räckte upp till himlen, och se, Guds änglar steg upp och ner på den. 13 Och se, HERREN stod ovanför den och sa: Jag är HERREN, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land som du ligger på, ska jag ge åt dig och din säd. 14 ✝ Din säd ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder. Och i dig och i din säd* ska alla släkter på jorden bli välsignade. 15 Och se, jag är med dig och ska bevara dig överallt där du går och ska föra dig åter till detta land, för jag ska inte överge dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig. 16 När Jakob vaknade upp ur sömnen, sa han: Sannerligen är HERREN på denna plats och jag visste det inte. 17 Han greps av fruktan och sa: Hur helig är inte denna plats! Det kan inte vara något annat än Guds hus och detta är himlens port. 18 ✝ Tidigt på morgonen steg Jakob upp och tog stenen, som han hade lagt under sitt huvud och reste upp den till en minnessten och göt olja över den. 19 Och han gav den platsen namnet Betel*, men tidigare hette staden Lus. 20 ✝ Jakob gav ett löfte och sa: Om Gud är med mig och bevarar mig på denna väg som jag går, och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med, 21 och jag kommer tillbaka till min fars hus med frid, då ska HERREN vara min Gud. 22 Denna sten, som jag har rest upp till en minnessten ska bli ett Guds hus, och sannerligen, av allt det du ger mig ska jag ge dig tionde.