1 Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och HERREN hade välsignat Abraham i allt. 2 Då sa Abraham till den äldste tjänaren i sitt hus, den som rådde över allt han ägde: Lägg din hand under min höft. 3 ✝ Och svär mig vid HERREN, himlens Gud och jordens Gud, att du inte ska ta en hustru åt min son av kananeernas döttrar, som jag bor ibland, 4 utan du ska gå till mitt land och till min släkt och ta en hustru åt min son Isak. 5 Och tjänaren sa till honom: Men om kvinnan inte vill följa mig till det här landet, ska jag då föra din son tillbaka till det land, varifrån du har kommit? 6 Och Abraham sa till honom: Akta dig för att föra min son tillbaka dit. 7 ✝ HERREN, himlens Gud, som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes och som har talat med mig och svurit och sagt: Åt din säd ska jag ge detta land. Han ska sända sin ängel framför dig, och du ska ta en hustru åt min son därifrån. 8 Men om kvinnan inte vill följa dig, så är du fri från denna ed. För bara inte min son tillbaka dit. 9 Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom med ed angående denna sak. 10 Och tjänaren tog tio kameler av sin herres kameler och gav sig i väg, och han tog med sig alla slags gåvor från sin herre och bröt upp och reste till Aram Naharajim*, till Nahors stad. 11 Han lät kamelerna lägga sig utanför staden vid en vattenbrunn, vid den tid på kvällen, då kvinnorna brukade komma ut för att hämta vatten. 12 Och han sa: HERRE, min herre, Abrahams Gud, jag ber dig. Låt det gå väl för mig i dag och visa barmhärtighet mot min herre Abraham. 13 Jag står här vid vattenkällan, och stadsbornas döttrar kommer hit ut för att hämta vatten. 14 Den flicka, till vilken jag säger: Räck mig din kruka, jag ber dig, så att jag får dricka och hon säger: Drick, och jag ska också ge dina kameler vatten att dricka. Må hon vara den, som du har utsett åt din tjänare Isak, för att jag därmed ska veta att du har visat godhet mot min herre Abraham. 15 Och det hände, att innan han hade slutat att tala, se, då kom Rebecka ut, dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. Hon bar sin kruka på axeln. 16 Flickan var mycket vacker till utseendet, en jungfru, och ingen man hade haft henne. Hon kom ner till källan och fyllde sin kruka och steg upp igen. 17 Tjänaren skyndade mot henne och sa: Jag ber dig, låt mig få dricka lite vatten ur din kruka. 18 Hon sa: Drick, min herre. Och hon tog genast ner sin kruka i handen och gav honom att dricka. 19 Och när hon hade gett honom att dricka, sa hon: Jag ska ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka. 20 Hon tömde genast sin kruka i vattenhon och skyndade sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten och öste upp åt alla hans kameler. 21 Mannen såg på henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller inte. 22 Och när alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en guldring, som vägde en halv sikel*, och två armband av guld, som vägde tio siklar*, 23 och sa: Vems dotter är du? Säg mig det, jag ber dig. Finns det rum för oss i din fars hus att stanna över natten? 24 Hon sa till honom: Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som hon födde åt Nahor. 25 Och hon sa ytterligare till honom: Både halm och foder har vi tillräckligt av, och även rum för övernattning. 26 Då böjde mannen sig ner och tillbad HERREN 27 och sa: Välsignad* vare HERREN, min herre, Abrahams Gud, som inte har tagit sin barmhärtighet och sin sanning, från min herre, för HERREN har lett mig på vägen hem till min herres bror. 28 Och flickan skyndade i väg och berättade vad som hade hänt för dem som var i hennes mors hus. 29 Rebecka hade en bror, som hette Laban och Laban sprang ut till mannen vid källan. 30 När han hade sett ringen och armbanden på sin systers armar och hört sin syster Rebecka berätta: Så talade mannen till mig, då kom han ut till mannen där han stod hos kamelerna vid källan. 31 Och han sa: Kom in, du HERRENS välsignade! Varför står du här ute? Jag har gjort huset i ordning och ordnat plats för kamelerna. 32 Och mannen gick in i huset och sadlade av kamelerna och gav halm och foder åt kamelerna och vatten till att tvätta hans fötter och de mäns fötter, som var med honom. 33 Man satte fram mat åt honom, men han sa: Jag vill inte äta innan jag har talat om mitt ärende. Han svarade: Tala. 34 Han sa: Jag är Abrahams tjänare. 35 HERREN har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en rik man. Han har gett honom får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Sarah, min herres hustru, har fött åt min herre en son på sin ålderdom. Och åt honom har han gett allt vad han äger. 37 Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: Du ska inte ta någon hustru åt min son av kananeernas döttrar, i vilkas land jag bor. 38 Utan du ska gå till min fars hus och till min släkt och ta en hustru åt min son. 39 Men jag sa till min herre: Kanske kvinnan inte vill följa med mig. 40 Han sa till mig: HERREN, inför vilken jag vandrar, ska sända sin ängel med dig och göra din väg lyckosam, så att du kan ta en hustru åt min son från min släkt och från min fars hus. 41 Då ska du vara löst från min ed, när du kommer till min släkt om de inte ger henne åt dig, så ska du vara fri från min ed. 42 Och jag kom i dag till källan och sa: HERRE, min herre Abrahams Gud, jag ber dig, om du vill låta min väg som jag går bli lyckosam, 43 se, jag står vid vattenkällan, och låt det ske att när en jungfru kommer hit för att hämta vatten, och jag säger till henne: Jag ber dig, ge mig att dricka lite vatten ur din kruka. 44 Och som säger till mig: Drick du, och jag ska också ösa upp för dina kameler, låt det vara den kvinna som HERREN har utsett för min herres son. 45 Innan jag hade slutat att tala så, i mitt hjärta, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på sin axel. Hon gick ner till källan och hämtade vatten. Då sa jag till henne: Jag ber dig, låt mig få dricka. 46 Hon tog snabbt ner sin kruka från sin axel och sa: Drick, och jag ska också ge till dina kameler att dricka. Jag drack, och hon vattnade också kamelerna. 47 Jag frågade henne och sa: Vems dotter är du? Och hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som Milka födde åt honom. Och jag satte ringen i hennes näsa och armbanden på hennes händer, 48 och jag böjde mig ner och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre, Abrahams Gud, som hade fört mig på den rätta vägen, att jag skulle ta åt hans son min herres brors dotter. 49 Om ni nu vill visa min herre barmhärtighet och sannfärdighet, så säg mig det. Om inte, så säg mig det också, så att jag kan vända mig antingen till höger eller vänster. 50 Då svarade Laban och Betuel och sa: Detta är från HERREN, vi kan inget säga till dig, varken ont eller gott. 51 Se, där står Rebecka inför dig, ta henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son, såsom HERREN har sagt. 52 Och det hände att när Abrahams tjänare hörde deras ord, böjde han sig ner till jorden och tillbad inför HERREN. 53 Så tog tjänaren fram silversmycken och guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också dyrbara gåvor åt hennes bror och hennes mor. 54 De åt och drack, han och männen som var med honom, och stannade över natten. När de stod upp på morgonen sa han: Låt mig resa till min herre. 55 Men hennes bror och hennes mor sa: Låt flickan stanna hos oss några dagar, åtminstone tio, sedan kan du resa. 56 Men han sa till dem: Håll mig inte kvar nu när HERREN har gjort min resa lyckosam. Låt mig fara, så att jag kan resa till min herre. 57 De sa: Vi kallar hit flickan och frågar vad hon säger. 58 Och de kallade Rebecka och sa till henne: Vill du följa med den här mannen? Och hon svarade: Ja, jag vill följa med honom. 59 Så sände de i väg sin syster Rebecka och hennes amma tillsammans med Abrahams tjänare och hans män. 60 Och de välsignade Rebecka och sa till henne: Du är vår syster, må du bli mor till 1 000 gånger 10 000 och din säd inta sina fienders portar. 61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänarinnor och satte sig på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog Rebecka och gav sig av. 62 Isak var på väg från brunnen Beer-Lahaj-Roi, för han bodde i sydlandet*. 63 På kvällen hade han gått ut på marken för att begrunda. Och han lyfte sin blick och såg att där kom kameler. 64 När Rebecka lyfte upp sin blick och då hon såg Isak, steg hon ner från kamelen, 65 och sa till tjänaren: Vem är den mannen, som kommer emot oss på fältet? Tjänaren sa: Det är min herre. Då tog hon slöjan och höljde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 Då förde Isak in henne i sin mor Sarahs tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.