1 Så fullbordades himlarna och jorden med hela sin härskara. 2 ✝ På sjunde dagen fullbordade Gud sitt verk som han hade gjort. Och på sjunde dagen vilade han från hela sitt verk som han hade gjort. 3 Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, eftersom han på den dagen vilade från allt sitt verk, som Gud hade skapat och gjort. 4 Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, när HERREN* Gud hade gjort jord och himmel, 5 innan det på jorden fanns någon buske på marken, och innan någon ört hade skjutit upp ur marken. För HERREN Gud hade inte ännu låtit det regna på jorden, och det fanns inte någon människa som kunde bruka jorden. 6 Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela jordens yta. 7 ✝ Och HERREN Gud formade människan* av jordens stoft och blåste livets ande i hans näsa, och så blev människan* en levande själ. 8 HERREN Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där mannen som han hade format. 9 Och HERREN Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Och mitt i lustgården stod livets träd och trädet med kunskap om gott och ont. 10 Från Eden gick en flod ut för att vattna lustgården, och den delade sig därifrån i fyra huvudfloder. 11 Den första heter Pison, som omger hela landet Havila, där det finns guld. 12 Guldet i det landet är dyrbart och där finns bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon. Det är den som omger hela landet Kush*. 14 ✝ Den tredje floden heter Hiddekel*. Det är den som flyter öster om Assyrien. Och den fjärde floden är Eufrat. 15 HERREN Gud tog mannen* och satte honom i Edens lustgård, för att han skulle bruka och bevara den. 16 HERREN Gud befallde mannen och sa: Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, 17 men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö. 18 HERREN Gud sa: Det är inte gott att mannen är ensam. Jag vill göra en hjälpare åt honom, en som är hans like*. 19 När nu HERREN Gud av jord hade format alla markens djur och alla himlens fåglar, förde han fram dem inför mannen, för att se vad han skulle kalla dem. För såsom mannen kallade varje levande varelse*, så skulle den heta. 20 Adam gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens djur. Men för Adam fanns ingen hjälp, som var hans like*. 21 Då lät HERREN Gud en tung sömn falla över Adam, och när han sov tog han ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. 22 ✝ Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet, som han hade tagit ut av mannen, och förde fram henne till mannen. 23 ✝ Då sa Adam: Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, därför att hon är tagen av mannen*. 24 ✝ Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött. 25 Och de var båda nakna, mannen och hans hustru, men de skämdes inte.