1 Sedan fortsatte Jakob sin färd och kom till landet som hörde till österns folk. 2 Där fick han se en brunn på fältet. Och se, där låg tre fårhjordar, för ur den brunnen vattnade man hjordarna. Det låg en stor sten över brunnsöppningen. 3 Där brukade de samla alla hjordarna och sedan rulla bort stenen från brunnsöppningen och vattna fåren. Därefter lade de stenen tillbaka på sin plats över brunnsöppningen. 4 Jakob sa till dem: Mina bröder, varifrån är ni? De svarade: Vi är från Haran. 5 Han sa till dem: Känner ni Laban, Nahors son? De svarade: Ja, vi känner honom. 6 Han sa till dem: Står det väl till med honom? De svarade: Ja, det står väl till med honom, och där kommer hans dotter Rakel med fåren. 7 Då sa han: Se, det är ännu full dag och det är inte tid än att samla ihop boskapen. Vattna fåren och för dem ut på bete. 8 Men de svarade: Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna blivit samlade, och de vältrar bort stenen från brunnsöppningen. Då vattnar vi fåren. 9 Medan han ännu talade med dem, kom Rakel med sin fars får, för hon vaktade dem. 10 Och det hände, att när Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel, och Labans, hans morbrors får, gick Jakob och vältrade bort stenen från brunnsöppningen och vattnade sin morbror Labans får. 11 Jakob kysste Rakel, och grät högljutt. 12 Och Jakob berättade för Rakel, att han var hennes fars släkting och Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far. 13 Då Laban fick höra talas om sin systerson Jakob hände det, att han skyndade emot honom och omfamnade och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Där berättade han för Laban allt som hade hänt. 14 ✝ Laban sa till honom: Sannerligen, du är mitt kött och ben. Och han stannade hos honom en månads tid. 15 Laban sa till Jakob: Eftersom du är min släkting, skulle du därför tjäna mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön? 16 Laban hade två döttrar. Den äldsta hette Lea, och den yngsta hette Rakel. 17 Leas ögon var ömma*, men Rakel var välväxt och vacker till utseendet. 18 Jakob älskade Rakel och sa: Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngsta dotter. 19 Och Laban svarade: Det är bättre att jag ger henne åt dig än att jag skulle ge henne åt en annan man. Stanna kvar hos mig. 20 Så tjänade Jakob i sju år för Rakel, och han tyckte det var som några få dagar, så kär hade han henne. 21 Jakob sa till Laban: Ge mig min hustru, för nu är mina dagar fullgjorda, så att jag kan gå in till henne. 22 Och Laban samlade allt folket på orten och ordnade en fest*. 23 Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne in till honom, och han gick in till henne. 24 Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna. 25 Och det hände på morgonen, se, då var det Lea, och han sa till Laban: Vad är det du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat hos dig för Rakel? Varför har du bedragit mig? 26 Laban svarade: Det går inte till så på vår ort, att man ger bort den yngre före den äldre. 27 Fullfölj nu hennes vecka*, så ska vi ge dig den andra också, mot att du arbetar sju år till i min tjänst. 28 Jakob gjorde så och fullföljde hennes vecka. Så gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha till tjänstekvinna åt sin dotter Rakel. 30 Så gick han in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea och tjänade honom därefter i ytterligare sju år. 31 Men när HERREN såg att Lea inte var älskad*, gjorde han henne fruktsam, men Rakel var ofruktsam. 32 Lea blev med barn och födde en son, som hon gav namnet Ruben*, för hon sa: HERREN har sannerligen sett till mitt lidande, nu ska min man älska mig. 33 Hon blev åter med barn och födde en son och sa: Därför att HERREN har hört, att jag inte har varit älskad, har han gett mig denne också. Och hon gav honom namnet Simeon*. 34 Hon blev med barn igen och födde en son och sa: Nu, denna gång ska min man hålla sig till mig, för jag har fött honom tre söner. Därför fick han namnet Levi*. 35 Hon blev med barn på nytt och födde en son och sa: Nu vill jag tacka HERREN. Därför gav hon honom namnet Juda*. Så slutade hon att föda.