1 Två år därefter hade farao en dröm. Och se, han stod vid floden. 2 Och se, ur floden steg sju kor upp, vackra och feta, och de betade i vassen. 3 Och se, efter dessa steg sju andra kor upp ur floden, fula och magra, och de ställde sig bredvid de andra korna på stranden av floden. 4 Och de sju fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Då vaknade farao. 5 Men han somnade om och drömde på nytt, och se, sju ax, frodiga och vackra, växte på samma strå. 6 Och se, sju ax, tunna och brända av östanvinden, sköt upp efter dem. 7 Och de tunna axen slukade upp de sju frodiga och fulla axen. Då vaknade farao, och se, det var en dröm. 8 ✝ Och det hände nästa morgon att hans ande blev orolig och han skickade bud och lät kalla alla spåmän och alla visa i Egypten. Farao berättade sin dröm för dem, men ingen kunde uttyda den åt farao. 9 ✝ Då talade överste munskänken till farao och sa: I dag kommer jag ihåg mina synder. 10 När farao var vred på sina tjänare och hade låtit sätta mig och överste bagaren i häkte i det hus som tillhörde befälhavaren för livvakten. 11 Då drömde vi båda en dröm samma natt, han och jag, och våra drömmar hade var sin särskilda uttydning. 12 Tillsammans med oss fanns där en ung hebreisk man som var tjänare åt befälhavaren för livvakten. Vi berättade våra drömmar för honom, och han uttydde dem för oss. Han uttydde vad var och en av oss hade drömt. 13 Och det hände, att såsom han uttytt för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes. 14 ✝ Då skickade farao bud och lät kalla Josef, och man skyndade sig att hämta honom från fängelset. Han rakade sig, bytte om sina kläder och kom inför farao. 15 Farao sa till Josef: Jag har drömt en dröm, och det finns ingen som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig att när du hör en dröm, så kan du uttyda den. 16 Josef svarade farao och sa: Inte jag, men Gud ska ge farao ett bra svar. 17 Farao sa till Josef: Se, i min dröm stod jag på stranden av floden. 18 Och se, sju kor steg upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen. 19 Och se, efter dem steg sju andra kor upp, klena och mycket fula och magra. Jag har aldrig sett så fula i hela Egyptens land. 20 Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. 21 När dessa hade ätit upp dem kunde man inte märka att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Då vaknade jag. 22 Sedan såg jag i drömmen, och se, sju ax frodiga och vackra växte på samma strå. 23 Och se, efter dessa sköt sju ax upp, svaga, tunna och svedda av östanvinden. 24 Och de tunna axen slukade de sju goda axen. Och jag talade om det för spåmännen, men det fanns ingen som kunde förklara det för mig. 25 Josef sa till farao: Det är en och samma dröm som farao har haft. Gud har visat farao vad han tänker göra. 26 De sju vackra korna är sju år, och de sju goda axen är sju år. Det är en enda dröm. 27 De sju magra och fula korna som steg upp efter dem är sju år, liksom de sju tomma axen, svedda av östanvinden. Sju år med hungersnöd ska komma. 28 ✝ Det var detta som jag talade till farao om: Vad Gud tänker göra, det har han låtit farao få se. 29 Se, sju år ska komma med stort överflöd över hela Egyptens land. 30 Men efter dem ska det komma sju år med hungersnöd, och man ska glömma allt överflöd i Egyptens land, och hungersnöden kommer att förtära landet. 31 Man ska inte minnas något av överflödet i landet, på grund av den hungersnöd som sedan kommer, för den ska bli mycket svår. 32 Men att farao har haft drömmen två gånger betyder att detta är fast bestämt av Gud och att Gud ska låta det ske snart. 33 Därför bör farao nu se sig om efter en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. 34 Detta bör farao göra, och sätta tillsyningsmän över landet och ta upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju åren av överflöd. 35 Låt dem samla in allt ätbart under de kommande goda åren och lagra säd under faraos tillsyn, och låt dem förvara födan i städerna. 36 Så att det ska finnas ett förråd av livsmedel för landets behov under de sju åren av hungersnöd, som ska komma över Egyptens land, för att landet inte ska gå under genom hungersnöden. 37 Farao och alla hans tjänare fann förslaget gott. 38 ✝ Farao sa till sina tjänare: Kan vi finna någon som denne, en man som Guds Ande är i? 39 Sedan sa farao till Josef: Eftersom Gud har låtit dig få veta allt detta, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. 40 ✝ Du ska vara över mitt hus, och allt mitt folk ska styras efter ditt ord. Bara när det gäller tronen ska jag vara förmer än du. 41 Farao sa till Josef: Se, jag har satt dig över hela Egyptens land. 42 Och farao drog av sig ringen från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i kläder av fint linne och hängde en guldkedja om hans hals. 43 Han lät honom åka i sin andra vagn och de ropade framför honom: Böj knä!* Och han satte honom över hela Egyptens land. 44 Farao sa till Josef: Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i hela Egyptens land lyfta sin hand eller sin fot. 45 Och farao gav Josef namnet Safenat-Panea, och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Så reste Josef ut över Egyptens land. 46 Josef var 30 år när han stod inför farao, kungen av Egypten. Och Josef lämnade farao och reste omkring i hela Egyptens land. 47 Under de sju åren med överflöd gav landet rika skördar. 48 Och han samlade ihop allt ätbart som växte i Egyptens land under de sju åren, och lagrade dem i städerna. I varje stad lagrade han den föda, som växte på åkrarna runt omkring. 49 Så samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet, tills han slutade att räkna, för den kunde inte räknas. 50 ✝ Innan åren med hungersnöd kom föddes två söner åt Josef. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. 51 Den förstfödde gav Josef namnet Manasse*, för han sa: Gud har fått mig att glömma all min olycka och hela min fars hus. 52 Den andre gav han namnet Efraim*, för han sa: Gud har gjort mig fruktsam i det landet där jag fick lida. 53 Så tog de sju åren av överflöd slut, som hade varit i Egyptens land, 54 ✝ och de sju åren av hungersnöd började, såsom Josef hade sagt. Det blev hungersnöd i alla länder, men i hela Egyptens land fanns det bröd. 55 ✝ När hela Egyptens land hade hungersnöd ropade folket till farao efter bröd. Då sa farao till alla egyptierna: Gå bort till Josef. Det han säger till er ska ni göra. 56 Då hungersnöden kom över hela jordens yta, öppnade Josef alla förrådshus och sålde åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt svårare i Egyptens land. 57 Och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, eftersom det var stor hungersnöd i alla länder.