1 ✝ HERREN hade sagt till Abram: Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din fars hus till det land, som jag ska visa dig. 2 Och jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 ✝ Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig, och i dig ska alla släkter på jorden bli välsignade. 4 Då begav sig Abram i väg som HERREN hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var 75 år när han lämnade Haran. 5 Så tog Abram sin hustru Sarai och Lot, sin brorson, med alla deras ägodelar, som de hade förvärvat, och det folk, som de hade fått i Haran, och de begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till platsen Sikem, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 ✝ Då uppenbarade sig HERREN för Abram och sa: Åt din säd* ska jag ge detta land. Och han byggde där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom. 8 Sedan flyttade han därifrån till det berg, som låg öster om Betel, och slog upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn. 9 Så bröt Abram upp därifrån och drog sig allt mer söderut. 10 Och det blev hungersnöd i landet, så Abram begav sig ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom hungersnöden var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sa han till sin hustru Sarai: Se, jag vet att du är en vacker kvinna att se på. 12 Därför kommer det att hända, när egyptierna får se dig, att de kommer att säga: Hon är hans hustru, och de ska döda mig och låta dig leva. 13 ✝ Jag ber dig, säg därför, att du är min syster, för att det ska gå bra för mig för din skull och att jag får leva på grund av dig. 14 När Abram kom till Egypten, såg egyptierna, att hon var en mycket vacker kvinna. 15 Också faraos furstar såg henne och prisade henne inför farao, och kvinnan blev förd in i faraos hus. 16 Och Abram behandlades väl för hennes skull, och han fick får, nötboskap, åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler. 17 Men HERREN plågade farao och hans hus med stora plågor på grund av Sarai, Abrams hustru. 18 Och farao kallade Abram till sig och sa: Varför har du gjort detta mot mig? Varför talade du inte om för mig att hon var din hustru? 19 Varför sa du: Hon är min syster? Därför ville jag ta henne till hustru. Och se, här är nu din hustru, ta henne och ge dig av! 20 Och farao gav sina män befallning om honom, och de sände i väg honom och hans hustru och allt han ägde.