1 Det finns ett elände som jag sett under solen och som är vanligt bland människorna: 2 ✝ Det är när Gud har gett någon rikedom, förmögenhet och ära, så att han inte saknar något av allt som han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det, utan en främling får njuta av det. Detta är förgänglighet och en svår plåga. 3 ✝ Om en man får hundra barn och lever många år, så att hans levnadstid blir lång, men utan att hans själ fick njuta av det goda och han dessutom inte fick någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster har det bättre än han. 4 För det kommer i förgänglighet och går bort i mörker och dess namn kommer vara höljt i mörker. 5 Dessutom har det inte sett solen inte heller vet det något. Det har mer ro än den andre. 6 ✝ Ja, även om han levde tusen år två gånger om, så har han ändå inte sett något gott. Går inte alla till samma plats? 7 All möda människan gör sig är för hennes mun, och ändå blir hungern aldrig stillad. 8 ✝ För vad har den vise mer än dåren? Vad har den fattige som vet hur man ska vandra framför de levande? 9 ✝ Bättre är vad ögonen ser än vad man trånar efter. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind. 10 ✝ Det som har varit är redan nämnt vid namn, och det är känt att det är människan. Hon kan inte gå till rätta med honom som är mäktigare än hon själv. 11 ✝ För det finns många ord som ökar fåfängligheten, vilken nytta har människan av dem?