1 ✝ Vem är som den vise? Och vem känner uttydningen av en sak? En människas visdom får hennes ansikte att lysa, och förvandlar hennes hårda uppsyn. 2 ✝ Jag råder dig att hålla kungens bud på grund av din ed till Gud. 3 ✝ Hasta inte med att gå ut från hans åsyn och ta inte ställning i en ond sak, för allt vad han vill gör han. 4 ✝ I kungens ord finns makt och vem kan säga till honom: Vad gör du? 5 Den som håller budet, ska inte veta av något ont och den vises hjärta känner till både tid och domslut. 6 ✝ Ty för varje syfte finns det en tid och en dom, därför vilar människans elände så tungt på henne. 7 ✝ Hon vet ju inte vad som ska ske, för vem kan säga henne när det ska ske? 8 ✝ Det finns ingen människa som har makt över anden så att hon kan behålla anden, inte heller har någon makt över dödens dag. Ingen kan undkomma den striden, inte heller kan ondskan rädda dem som är utlämnade åt den. 9 ✝ Allt detta har jag sett, då jag vänt mitt hjärta till allt det som sker under solen: det finns en tid då en människa råder över en annan till sin egen skada. 10 Jag såg också de ogudaktiga bli begravda, de som hade kommit och gått från den heliga platsen, och de blev bortglömda i staden där de hade gjort detta. Detta är också förgänglighet. 11 ✝ Eftersom domen inte genast fälls över en ond gärning, så blir människornas hjärtan fulla av att göra ont. 12 ✝ Men även om en syndare begår hundra onda gärningar och han får leva länge, så vet jag trots detta att det ska gå väl för dem som fruktar Gud, vilka fruktar inför honom. 13 ✝ Men det ska inte gå väl för den ogudaktige, inte heller ska hans dagar bli många, vilka är som en skugga, eftersom han inte fruktar inför Gud. 14 ✝ Det finns en fåfänglighet som sker på jorden, att det finns rättfärdiga, vilka det går som om de hade gjort de ogudaktigas gärningar och det finns ogudaktiga, vilka det går som om de hade gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sa att också detta är fåfänglighet. 15 ✝ Då prisade jag glädjen, eftersom det inte finns något bättre under solen för människan än att äta och dricka och vara glad, för detta ska följa henne i hennes möda under de livsdagar som Gud ger henne under solen. 16 När jag föresatte mitt hjärta till att lära känna visheten och såg allt arbete som görs på jorden, för det finns också de som varken dag eller natt unnar sina ögon sömn, 17 ✝ då insåg jag att hela Guds verk, är sådant att en människa inte kan fatta det som sker under solen. Oavsett hur en människa bemödar sig med att utforska det kan hon ändå inte fatta det. Ja, även om den vise tror att han kan förstå det, kan han ändå inte fatta det.