1 Detta är Predikarens ord, son till David, kung i Jerusalem. 2 ✝ Fåfängligheters fåfänglighet, säger Predikaren, fåfängligheters fåfänglighet.* Allt är fåfänglighet. 3 ✝ Vad vinner människan med all sin möda som hon gör sig under solen? 4 ✝ Släkten kommer och släkten går, men jorden består för evigt. 5 ✝ Solen går upp och solen går ner och sedan skyndar den tillbaka till sin plats där den går upp. 6 Vinden blåser mot söder och vänder sig mot norr. Vinden vänder sig hela tiden och återvänder till sitt kretslopp. 7 Alla floder rinner ut i havet, ändå blir havet inte fullt, och till den plats där de flyter ut, dit återvänder de igen. 8 ✝ Allt är fullt av möda, människan kan inte beskriva det. Ögat blir inte mätt av att se, inte heller får örat nog av att höra. 9 ✝ Det som har hänt kommer att hända igen, det som har gjorts kommer att göras igen. Det finns inget nytt under solen. 10 Finns det något om vilket man kan säga: Se, detta är nytt? Så har det ändå redan funnits i forna tider som var före oss. 11 ✝ Ingen minns dem*not *KJV: det som skett. som var före oss, inte heller blir de som kommer efter oss ihågkomna av dem som kommer efter. 12 ✝ Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 ✝ Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt som görs under himlen. Det är en tung uppgift som Gud har gett människors barn att plåga sig med. 14 ✝ Jag såg på allt arbete som görs under solen och se, det var alltsammans förgängligt, ett jagande efter vind. 15 ✝ Det som är krokigt kan inte bli rakt, och det som fattas kan inte räknas. 16 ✝ Jag sa i mitt hjärta: Se, jag har blivit upphöjd och har fått mer visdom än alla de som har varit före mig i Jerusalem. Ja, mitt hjärta har lärt mycket visdom och kunskap. 17 ✝ Men när jag föresatte mig i mitt hjärta till att lära känna vishet och till att förstå galenskap och dårskap, så insåg jag att också det är ett jagande efter vind. 18 För där mycket vishet finns, där finns mycket sorg, och den som ökar sin kunskap ökar sin smärta.