1 Om någon syndar genom att han hör en som uttalar en edsförpliktelse och är ett vittne, antingen han har sett eller vet något, men inte berättar det, då ska han bära på sin missgärning. 2 Eller om någon rör vid något orent, antingen en död kropp av ett orent vilddjur eller en död kropp av ett orent boskapsdjur eller en död kropp av ett orent kryp, utan att märka det, då ska han också vara oren och skyldig. 3 Eller om han har rört vid en människas orenhet, oavsett vilken slags orenhet en människa kan vara orenad av, utan att märka det, men när han får veta om det, så ska han vara skyldig. 4 ✝ Eller om någon svär en ed och talar tanklöst med sina läppar att göra ont eller gott, oavsett vad en människa än kan svära i sin tanklöshet, utan att han märker det, men sedan blir medveten om det, så blir han skyldig till något av detta. 5 Och det ska ske, när någon blir skyldig till något av detta, att han ska bekänna att han har syndat i detta. 6 För sin synd som han har gjort ska han bära fram sitt skuldoffer åt HERREN, ett hondjur från småboskapen, ett lamm eller en getkilling för syndoffer. Och prästen ska bringa försoning åt honom för hans synd. 7 Men om han inte kan bära fram ett lamm, då ska han bära fram åt HERREN två turturduvor eller två unga duvor för den synd han har gjort, den ena till ett syndoffer och den andra till ett brännoffer. 8 Han ska bära fram dem till prästen, som först ska offra den som är avsedd till syndoffer. Han ska vrida dess huvud från halsen men utan att ta bort det, 9 och stänka av syndoffrets blod på altarets sida. Resten av blodet ska pressas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. 10 Den andra ska han offra som brännoffer efter föreskriften. Så ska prästen bringa försoning för honom för den synd han har gjort, och han får förlåtelse. 11 Men om han inte kan bära fram två turturduvor eller två unga duvor, då ska han som har syndat bära fram som sitt offer en tiondels efa fint mjöl till syndoffer. Han ska inte hälla olja på det, och inte heller lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer. 12 Sedan ska han bära det till prästen, och prästen ska ta en handfull av det som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret, som man gör med HERRENS eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13 Och prästen ska bringa försoning åt honom för den synd av dessa som han har begått, och han ska få förlåtelse. Resten ska tillhöra prästen, som ett matoffer. 14 Och HERREN talade till Mose och sa: 15 Om någon har förbrutit sig och utan uppsåt syndar mot HERRENS heliga ting, då ska han för sin synd mot HERREN föra fram en felfri bagge av småboskapen, efter det värde du bestämmer i siklar av silver, enligt tempelvikt, som skuldoffer. 16 Han ska ge ersättning för skadan som han har gjort mot det heliga, och ska lägga till en femtedel och ge den åt prästen. Så ska prästen bringa försoning genom skuldofferbaggen, och han får förlåtelse. 17 Om någon syndar och gör något av det som är förbjudet att göra enligt HERRENS bud, då är han likväl skyldig trots att han inte visste det, och ska bära på sin missgärning. 18 Som ett skuldoffer ska han föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen, efter det värde du bestämmer. Prästen ska bringa försoning för honom för den ouppsåtliga synd han har begått utan att veta det, och han får förlåtelse. 19 Det är ett skuldoffer. Han har sannerligen syndat mot HERREN.