1 ✝ När Efraim talade bävade man. Han upphöjde sig själv i Israel, men när han försyndade sig genom Baal dog han. 2 ✝ Och nu syndar de mer och mer och har gjutit åt sig avgudabilder av sitt silver, avgudar efter sitt förstånd, alltsammans är gjort av hantverkare. Om dem säger de: Låt människorna som offrar kyssa kalvarna. 3 ✝ Därför ska de bli som morgonskyn och som den tidiga daggen som försvinner, och som agnarna som blåser bort från tröskplatsen, och som röken från skorstenen. 4 ✝ Men ändå är jag HERREN, din Gud ända sedan Egyptens land och du ska inte känna någon annan gud än mig, för det finns ingen annan frälsare än jag. 5 ✝ Jag tog hand om dig i öknen, i landet med stor torka. 6 ✝ Såsom deras bete var, så blev de mätta. De blev mätta och upphöjde sig själva i sina hjärtan. Därför glömde de mig. 7 ✝ Därför ska jag bli som ett lejon för dem, som en leopard vid vägen ska jag lura på dem. 8 ✝ Jag kommer emot dem som en björninna som har förlorat sina ungar, och ska riva sönder det som omger deras hjärtan och där ska jag sluka dem som ett lejon. Vilddjur ska slita sönder dem. 9 ✝ O Israel, du har förstört dig själv, men hos mig finns din hjälp. 10 ✝ Var är nu din kung, så att han kan rädda dig i alla dina städer?* Och var är dina domare, om vilka du sa: Ge mig en kung och furstar? 11 ✝ Jag gav dig en kung i min vrede, och jag tog honom bort i min vrede. 12 ✝ Efraims skuld är sammanbunden och hans synd är i förvar. 13 ✝ En barnaföderskas våndor ska komma över honom. Han är en ovis son, för han kan inte invänta tiden för sönerna att komma fram ur moderlivet.* 14 ✝ Jag ska friköpa dem från döden. Jag ska återlösa dem från döden. Du död, var är dina plågor? Du dödsrike, var är din ödeläggelse? Ånger är dold för mina ögon. 15 ✝ Även om han bland sina bröder är fruktsam, ska en östanvind komma, HERRENS vind ska blåsa från öknen. Hans brunn ska torka ut, och hans källa ska förtorka. Man ska plundra skattkammaren på alla dyrbara föremål.