1 Dessa äro förbundets ord, det förbunds som HERREN bjöd Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat förbund än det som han hade slutit med dem på Horeb.
2 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inför edra ögon i Egyptens land, med Farao och alla hans tjänare och hela hans land,
3 de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, de stora tecknen och undren.
4 Men HERREN har ännu intill denna dag icke givit eder hjärtan att förstå med, ögon att se med och öron att höra med.
5 Och jag lät eder vandra i öknen i fyrtio år; edra kläder blevo icke utslitna på eder, och din sko blev icke utsliten på din fot.
6 Bröd fingen I icke att äta, icke vin eller starka drycker att dricka, på det att I skullen veta att jag är HERREN, eder Gud.
7 Och när I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem.
8 Och vi intogo deras land och gåvo det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.
9 Så hållen nu detta förbunds ord och gören efter dem, för att I mån hava framgång i allt vad I gören.
10 I stån i dag allasammans inför HERREN, eder Gud: edra huvudmän, edra stammar, edra äldste och edra tillsyningsmän, var man i Israel,
11 så ock edra barn och hustrur, och främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare,
12 för att du må inträda i HERRENS, din Guds, förbund, det edsförbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.
13 Ty han vill i dag upphöja dig, så att du skall vara hans folk och han din Gud, såsom han har sagt dig, och såsom han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
14 Och det är icke med eder allenast som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund,
15 utan jag gör det både med dem som i dag stå här med oss inför HERREN, vår Gud, och med dem som icke äro här med oss i dag.
16 I veten ju själva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lämnat
17 Och I sågen deras styggelser och eländiga avgudar, de gudar av trä och sten, silver och guld, som funnos hos dem.
18 Så må då bland eder icke finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam vars hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN, vår Gud, för att gå åstad och tjäna dessa folks gudar; bland eder må icke finnas någon rot varifrån gift och malört växer upp,
19 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.
20 HERREN skall icke vilja förlåta honom; nej, Herrens vrede och nitälskan skall då vara såsom en rykande eld mot de männen, och all den förbannelse som är uppskriven i denna bok skall komma att vila på honom, och Herren skall så utplåna hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen.
21 Och HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de förbannelser som äro fästa vid det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.
22 Och ett kommande släkte, edra barn som uppstå efter eder, och främlingen, som kommer ifrån fjärran land, de skola säga, när de se de plågor och sjukdomar som HERREN har skickat över detta land,
23 när de se huru all jord där är förbränd och förvandlad till svavel och salt, så att den icke kan besås eller framalstra växter, och så att inga örter där kunna komma upp -- såsom det blev, när Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstörtades, då HERREN i sin vrede och harm omstörtade dem --
24 ja, alla folk skola då säga: »Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?»
25 Och man skall svara: »Därför att de övergåvo HERRENS, sina fäders Guds, förbund, det som han slöt med dem, när han förde dem ut ur Egyptens land,
26 och därför att de gingo åstad och tjänade andra gudar och tillbådo dem, gudar som de icke kände, och som han icke hade givit dem till deras del,
27 därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät komma över det all den förbannelse som är uppskriven i denna bok.
28 Ja, därför ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor förtörnelse, och kastade dem bort till ett annat land, såsom nu har skett.»
29 Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skola göra efter alla denna lags ord.
1 这些是耶和华在摩押地， 吩咐摩西与以色列人所立的约的话， 是耶和华和他们在何烈山所立的约以外的。（本节在《马索拉抄本》为28:69）
2 摩西把以色列众人召了来， 对他们说： "耶和华在埃及地， 在你们面前， 向法老和他的众臣仆， 以及他的全国所行的一切， 你们都看见了， （本节在《马索拉抄本》为29:1）
3 就是你亲眼见过的大试验和神迹， 以及那些大奇事；
4 但是直到今日， 耶和华还没有给你们一颗能明白的心， 能看见的眼睛， 能听见的耳朵。
5 我在旷野四十年之久领导你们； 你们身上的衣服没有穿破， 脚上的鞋也没有穿坏。
6 饭你们没有吃， 清酒或烈酒你们没有喝， 这是要使你们知道耶和华是你们的 神。
7 你们来到了这地方， 希实本王西宏和巴珊王噩就出来， 与我们交战， 我们击败了他们。
8 夺取了他们的地， 分给流本人、迦得人和玛拿西半个支派作产业。
9 所以你们要谨守这约的话， 并且遵行， 好使你们在所行的一切事上都亨通。
10 "今日你们全都站在耶和华你们的 神面前； 你们的首领、族长、长老、官长和以色列所有的男子，
11 你们的小孩、妻子和在你营中的寄居者， 以及为你们劈柴挑水的人， 都站在耶和华你们的 神面前，
12 为要叫你遵守耶和华你的 神今日与你所立的约， 和他向你所起的誓；
13 这样， 他今日可以立你作他的子民， 他可以作你的 神， 正如他曾经对你说过的， 又对你的列祖亚伯拉罕、以撒、雅各起过誓的。
14 "我不但与你们立这约， 起这誓；
15 而且也与那些今日和我们在这里， 一同站在耶和华我们的 神面前的人， 以及那些今日不与我们同在这里的人立这约， 起这誓。
16 你们清楚知道我们怎样在埃及地住过， 怎样从列国中经过；
17 你们也见过他们的可憎之物， 和他们那里那些木、石、金、银的偶像。
18 恐怕你们中间有男人或女人， 家族或支派， 今日心里偏离了耶和华我们的 神， 去事奉那些国的神， 又恐怕你们中间有恶根， 生出毒草和苦堇来；
19 如果人听了这咒诅的话， 心里仍然自夸说： ‘我虽然照着顽梗的心而行， 使好人和恶人一起灭亡， 我还有平安。’
20 耶和华必不肯饶恕他； 耶和华的怒气和愤恨必向这人发作， 这书上所写的一切咒诅都要降在那人身上， 耶和华也必从天下涂抹他的名。
21 耶和华必照着写在这律法书上的约的一切咒诅， 把他从以色列众支派中分别出来， 使他遭受灾祸。
22 "后代的人， 就是你们以后兴起来的子孙， 和从远方来的外族人， 看见了这地的灾难和耶和华降与这地的疾病，
23 又看见了遍地有硫磺， 有盐卤， 有火烧， 没有播种， 没有出产， 寸草不生， 好像耶和华在烈怒和怒火中毁灭的所多玛、蛾摩拉、押玛、洗扁一样，
24 看见了这些的人和万国的人都要问： ‘耶和华为什么向这地这样行呢？为什么大发烈怒呢？’
25 人就必回答： ‘是因为他们离弃了耶和华他们列祖的 神的约， 就是耶和华把他们从埃及地领出来的时候， 与他们所立的；
26 去事奉别的神， 向他们叩拜， 就是他们不认识的神， 也是耶和华没有给他们指定要拜的神；
27 所以耶和华向这地大发烈怒， 把这书上所写的一切咒诅都降在这地上；
28 于是耶和华在烈怒、忿怒和大怒中， 把他们从他们的地土拔出来， 丢在别的地方， 像今天一样。’
29 "奥秘的事， 是属于耶和华我们的 神的， 只有显露的事， 是永远属于我们和我们子孙的， 好叫我们遵行这律法上的一切话。"