1 Två år därefter hände sig att Farao hade en dröm. Han tyckte sig stå vid Nilfloden.

2 Och han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.

3 Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de ställde sig bredvid de förra korna på stranden av floden.

4 Och de fula och magra korna åto upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade Farao.

5 Men han somnade åter in och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, växa på samma strå.

6 Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden;

7 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Därefter vaknade Farao och fann att det var en dröm.

8 Då han nu om morgonen var orolig till sinnes, sände han ut och lät kalla till sig alla spåmän och alla vise i Egypten. Och Farao förtäljde sina drömmar för dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem för Farao.

9 Då talade överste munskänken till Farao och sade: »Jag måste i dag påminna om mina synder.

10 När Farao en gång var förtörnad på sina tjänare, satte han mig jämte överste bagaren i fängelse i drabanthövitsmannens hus.

11 Då hade vi båda, jag och han, under samma natt en dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda betydelse.

12 Och jämte oss var där en ung hebré, som var tjänare hos hövitsmannen för drabanterna. För honom förtäljde vi våra drömmar, och han uttydde dem för oss; efter som var och en hade drömt gav han en uttydning.

13 Och såsom han uttydde för oss, så gick det. Jag blev åter insatt på min plats, och den andre blev upphängd.»

14 Då sände Farao och lät kalla Josef till sig; och man skyndade att föra honom ut ur fängelset. Och han lät raka sig och bytte om kläder och kom inför Farao.

15 Och Farao sade till Josef: »Jag har haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig, att allenast du får höra en dröm, kan du uttyda den.»

16 Josef svarade Farao och sade: »I min makt står det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.»

17 Då sade Farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på stranden av Nilfloden.

18 Och jag såg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen.

19 Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett några så fula som dessa.

20 Och de magra och fula korna åto upp de sju första, feta korna.

21 Men när de hade sväljt ned dem, kunde man icke märka att de hade sväljt ned dem, utan de förblevo fula såsom förut. Därefter vaknade jag.

22 Åter drömde jag och såg då sju ax, fulla och vackra, växa på samma strå.

23 Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, förtorkade, tunna och svedda av östanvinden;

24 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag för spåmännen; men ingen fanns, som kunde förklara det för mig.»

25 Då sade Josef till Farao: »Faraos drömmar hava en och samma betydelse; vad Gud ämnar göra, det har han förkunnat för Farao.

26 De sju vackra korna betyda sju år, de sju vackra axen betyda ock sju år; drömmarna hava en och samma betydelse.

27 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju år, så ock de sju tomma axen, de som voro svedda av östanvinden; sju hungerår skola nämligen komma.

28 Detta menade jag, när jag sade till Farao: Vad Gud ämnar göra, det har han låtit Farao veta.

29 Se, sju år skola komma med stor ymnighet över hela Egyptens land.

30 Men efter dem skola sju hungerår inträffa, sådana, att man skall förgäta all den förra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnöden skall förtära landet.

31 Och man skall icke hava något minne av den förra ymnigheten i landet, för den hungersnöds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svår.

32 Men att Farao har haft drömmen två gånger, det betyder att detta är av Gud bestämt, och att Gud skall låta det ske snart.

33 Må nu alltså Farao utse en förståndig och vis man, som han kan sätta över Egyptens land.

34 Må Farao göra så; må han ock förordna tillsyningsmän över landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga åren.

35 Må man under dessa kommande goda år samla in allt som kan tjäna till föda och hopföra säd under Faraos vård i städerna, för att tjäna till föda, och må man sedan förvara den,

36 så att dessa födoämnen finnas att tillgå för landet under de sju hungerår som skola komma över Egyptens land. Så skall landet icke behöva förgås genom hungersnöden.»

37 Det talet behagade Farao och alla hans tjänare.

38 Och Farao sade till sina tjänare: »Kunna vi finna någon i vilken Guds Ande så är som i denne?»

39 Och Farao sade till Josef: »Eftersom Gud har kungjort för dig allt detta, finnes ingen som är så förståndig och vis som du.

40 Du skall förestå mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk rätta sig; allenast däri att tronen förbliver min vill jag vara förmer än du.»

41 Ytterligare sade Farao till Josef: »Jag sätter dig nu över hela Egyptens land.»

42 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den på Josefs hand och lät kläda honom i kläder av fint linne och hängde den gyllene kedjan om hans hals.

43 Och han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen, och man utropade framför honom »<b>abrek</b>». Och han satte honom över hela Egyptens land.

44 Och Farao sade till Josef: »Jag är Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.»

45 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Och Josef begav sig ut och besåg Egyptens land.

46 Josef var trettio år gammal, när han stod inför Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifrån Farao och färdades omkring i hela Egyptens land.

47 Och landet gav under de sju ymniga åren avkastning i överflöd

48 och under dessa sju år som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjäna till föda och lade upp det i städerna. I var särskild stad lade han upp de födoämnen som man hämtade ifrån fälten däromkring.

49 Så hopförde Josef säd i stor myckenhet, såsom sanden i havet, till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom det var omöjligt att hålla räkning på den.

50 Och åt Josef föddes två söner, innan något hungerår kom; de föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On.

51 Och Josef gav åt den förstfödde namnet <b>Manasse</b>, »ty», sade han, »Gud har låtit mig förgäta all min olycka och hela min faders hus.»

52 Och åt den andre gav han namnet <b>Efraim</b>, »ty», sade han, »Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land».

53 Men de sju ymniga åren som först hade kommit i Egyptens land gingo till ända;

54 sedan begynte de sju hungeråren, såsom Josef hade förutsagt. Och hungersnöd uppstod i alla andra länder; men i Egyptens land fanns bröd överallt.

55 Och när hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter bröd, sade Farao till alla egyptier: »Gån till Josef, och gören vad han säger eder.»

56 När nu alltså hungersnöd var över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt större i Egyptens land;

57 och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder.

1 过了两年， 法老作了一个梦， 梦见自己站在河边。

2 有七头母牛从河里上来， 又健美又肥壮， 在芦苇中吃草。

3 接着， 又有另外七头母牛从河里上来， 又丑陋又瘦弱， 站在岸上其他母牛旁边。

4 这些丑陋瘦弱的母牛， 竟把那些健美肥壮的母牛吃掉， 法老就醒了。

5 他又睡着， 作了第二个梦， 梦见一根麦茎， 长出七个麦穗， 又肥壮又美好。

6 接着， 又长出七个麦穗， 又干瘦又被东风吹焦了。

7 这些干瘦的麦穗， 竟把那七个又肥壮又饱满的麦穗吞下去， 法老就醒了， 原来是一个梦。

8 到了早晨， 法老心里烦乱， 就派人去把埃及所有的术士和智慧人都召了来； 法老把自己的梦告诉他们， 但是没有人能替法老解梦。

9 那时酒政告诉法老说： "我今日想起了我的过错。

10 从前法老恼怒臣仆， 把我和膳长关在军长府的监房里。

11 我们二人在同一夜都作了梦； 我们的梦各有不同的解释。

12 在那里有一个希伯来的少年人与我们在一起， 他是军长的仆人， 我们把梦告诉了他， 他就替我们解梦， 各人的梦有不同的解释。

13 结果， 事情都照着他给我们的解释实现了： 我恢复了原职， 膳长却被挂起来。"

14 法老于是派人去召约瑟。他们就急忙把约瑟从监里带出来。他剃了头、刮了脸、换了衣服， 就进去见法老。

15 法老对约瑟说： "我作了一个梦， 没有人能够解释。我听见人说， 你听了梦， 就能解释。"

16 约瑟回答法老， 说： "解梦不在于我， 但 神必给法老一个吉祥的解答。"

17 法老告诉约瑟： "在梦里我看见我站在河边。

18 有七头母牛从河里上来， 又肥壮又健美， 在芦苇中吃草。

19 接着， 又有另外七头母牛上来， 又软弱又消瘦又十分丑陋， 在埃及全地我没有见过这样丑陋的牛。

20 这又消瘦又丑陋的母牛， 竟把先前七头肥壮的母牛吃掉。

21 它们吃了以后， 却看不出它们是吃掉了肥牛， 因为它们丑陋的样子仍是与先前一样。我就醒了。

22 在梦里我又看见一根麦茎， 长出七个麦穗， 又饱满又美好。

23 接着， 又长出了七个麦穗， 又枯干又干瘦又被东风吹焦了。

24 这些干瘦的麦穗， 竟把那七个美好的麦穗吞下去。我把梦告诉了术士， 但是没有人能替我解答。"

25 约瑟对法老说： "法老的梦都是同一个意思， 神已经把所要作的事告诉法老了。

26 七头美好的母牛是七年， 七个美好的麦穗也是七年； 两个梦都是同一个意思。

27 那接着上来的七头又消瘦又丑陋的母牛是七年， 那七个不结实、被东风吹焦了的麦穗也是七年， 都是七年饥荒。

28 这就是我对法老所说： 神要作的事， 他已经向法老显明了。

29 看哪， 埃及全地必有七年大丰收。

30 接着又必有七年饥荒； 甚至埃及地所有的丰收都被人忘记了， 饥荒必把这地毁灭。

31 因为接着而来的饥荒太严重了， 使人不觉得这地有过丰收。

32 至于法老两次作梦， 是因为 神已经命定这事， 并且要快快地实行。

33 因此， 法老要找一个有见识有智慧的人， 派他管理埃及地。

34 法老要这样行， 在国中指派官员， 当七年丰收的时候， 征收埃及地出产的五分之一。

35 又叫他们把将要来的七个丰年的粮食收集起来， 积蓄五谷归在法老的手下， 收在各城里作粮食。

36 这些粮食要储存起来， 可以应付将来埃及地的七年饥荒， 免得这地被饥荒所灭。"

37 法老和他的臣仆， 都赞同这件事。

38 于是法老对臣仆说： "像这样的人， 有 神的灵在他里面， 我们怎能找得着呢？"

39 法老对约瑟说： " 神既然把这事指示了你， 就再没有人像你这样有见识有智慧了。

40 你可以掌管我的家， 我的人民都要听从你的话； 只有在王位上我比你大。"

41 法老又对约瑟说： "你看， 我任命你治理埃及全地。"

42 于是， 法老脱下他手上打印的戒指， 戴在约瑟的手上； 给他穿上细麻的衣服， 把金颈链挂在他的颈项上；

43 又叫约瑟坐在他的副车， 有人在他前面喊着： "跪下。"这样， 法老任命了约瑟治理埃及全地。

44 法老对约瑟说： "我是法老， 但在埃及全地， 如果没有你的许可， 没有人可以随意作事。"

45 法老给约瑟起名叫撒发那忒．巴内亚， 又把安城的祭司波提非拉的女儿亚西纳， 给约瑟为妻。约瑟出去巡行埃及全地。

46 约瑟侍立在埃及王法老面前的时候， 年三十岁。约瑟从法老面前出来， 遍行埃及全地。

47 在七个丰年的时候， 地里的出产非常丰盛。

48 约瑟把埃及七个丰年的一切粮食都收集起来， 把粮食存放在城中； 各城周围田地所出的粮食， 也存放在各城中。

49 约瑟积蓄了极多的五谷， 好像海沙那样多， 甚至他不再记下数量， 因为实在无法计算。

50 在荒年还没有来到以前， 约瑟生了两个儿子， 是安城的祭司波提非拉的女儿亚西纳给约瑟生的。

51 约瑟给长子起名叫玛拿西， 因为他说： " 神使我忘记我所有的困苦， 以及我父的全家。"

52 他给次子起名叫以法莲， 因为他说： " 神使我在受苦之地繁盛起来。"

53 埃及地的七年丰收一结束，

54 七年饥荒就随着来了， 正像约瑟所说的一样。各地都有饥荒， 只有埃及全地仍有粮食，

55 等到埃及全地也要挨饿的时候， 人民就向法老求粮。法老对所有的埃及人说： "你们到约瑟那里去， 他吩咐你们什么， 你们就作什么。"

56 当时饥荒遍及全国， 约瑟就开了所有的粮仓， 把粮食卖给埃及人， 因为埃及地的饥荒非常严重。

57 各地的人都到埃及去， 向约瑟买粮， 因为各地的饥荒都非常严重。