1 Och Josef kom och berättade för Farao och sade: »Min fader och mina bröder hava kommit från Kanaans land med sina får och fäkreatur och allt vad de äga; och de äro nu i landet Gosen.»

2 Och han hade bland sina bröder tagit ut fem män; dem ställde han fram inför Farao.

3 Då frågade Farao hans bröder: »Vad är edert yrke?» De svarade Farao: »Dina tjänare äro fårherdar, såsom ock våra fäder hava varit.»

4 Och de sade ytterligare till Farao: »Vi hava kommit för att bo någon tid här i landet; ty dina tjänare hade intet bete för sina får, eftersom hungersnöden är så svår i Kanaans land. Så låt nu dina tjänare bo i landet Gosen.»

5 Då sade Farao till Josef: »Din fader och dina bröder hava alltså nu kommit till dig.

6 Egyptens land ligger öppet för dig; i den bästa delen av landet må du låta din fader och dina bröder bo. Må de bo i landet Gosen, och ifall du vet om några bland dem att de äro dugande män, så sätt dessa till uppsyningsmän över min boskap.»

7 Sedan hämtade Josef sin fader Jakob och förde honom fram inför Farao, och Jakob hälsade Farao.

8 Men Farao frågade Jakob: »Huru hög är din ålder?»

9 Jakob svarade Farao: »Min vandringstid har varat ett hundra trettio år. Få och onda hava mina levnadsår varit, de nå icke upp till antalet av mina fäders levnadsår under deras vandringstid.»

10 Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrån honom.

11 Men Josef lät sin fader och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem besittning där, i den bästa delen av landet, i landet Rameses, såsom Farao hade bjudit.

12 Och Josef försörjde sin fader och sina bröder och hela sin faders hus, och gav var och en underhåll efter antalet av hans barn.

13 Men ingenstädes i landet fanns bröd, ty hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans land försmäktade av hunger.

14 Och för den säd som folket köpte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef lät föra penningarna in i Faraos hus.

15 Men när penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: »Giv oss bröd; icke vill du väl att vi skola dö i din åsyn? Vi hava ju inga penningar mer.»

16 Josef svarade: »Fören hit eder boskap, så skall jag giva eder bröd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven några penningar.»

17 Då förde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, fäkreatur och åsnor. Så underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.

18 Så gick detta år till ända. Men det följande året kommo de åter till honom och sade till honom: »Vi vilja icke dölja det för min herre: penningarna äro slut, och den boskap vi ägde har kommit i min herres ägo; intet annat finnes nu kvar att giva åt min herre än våra kroppar och vår jord.

19 Icke vill du att vi skola förgås inför dina ögon, vi med vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så vilja vi med vår jord bliva Faraos trälar; giv oss allenast utsäde, för att vi må leva och icke dö, och för att jorden icke må läggas öde.»

20 Då köpte Josef all jord i Egypten åt Farao; ty egyptierna sålde var och en sin åker, eftersom hungersnöden så svårt tryckte dem. Så blev jorden Faraos egendom.

21 Och folket förflyttade han till städerna, från den ena ändan av Egyptens område till den andra.

22 Allenast prästernas jord köpte han icke, ty prästerna hade sitt bestämda underhåll av Farao, och de levde av det bestämda underhåll som Farao gav dem; därför behövde de icke sälja sin jord.

23 Och Josef sade till folket: »Se, jag har nu köpt eder och eder jord åt Farao. Där haven I utsäde; besån nu jorden.

24 Och när grödan kommer in, skolen I giva en femtedel åt Farao; men fyra femtedelar skolen I själva hava till utsäde på åkern och till föda för eder och dem som I haven i edra hus och till föda för edra barn.»

25 De svarade: »Du har behållit oss vid liv; låt oss finna nåd för min herres ögon, så vilja vi vara Faraos trälar.»

26 Så gjorde Josef det till en stadga, som ännu i dag gäller för Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen åt Farao. Allenast prästernas jord blev icke Faraos egendom.

27 Så bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar där och voro fruktsamma och förökade sig storligen.

28 Och Jakob levde sjutton år i Egyptens land, så att hans levnadsålder blev ett hundra fyrtiosju år.

29 Då nu tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min länd och lova att visa mig din kärlek och trofasthet därmed att du icke begraver mig i Egypten;

30 fastmer, när jag har gått till vila hos mina fäder, skall du föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav.» Han svarade: »Jag skall göra såsom du har sagt.»

31 Men han sade: »Giv mig din ed därpå.» Och han gav honom sin ed. Då tillbad Israel, böjd mot sängens huvudgärd.

1 约瑟进去禀告法老， 说： "我的父亲和兄弟们， 带着他们的牛羊和他们所有的一切， 都从迦南地来了， 现在就在歌珊地。"

2 约瑟从他所有的兄弟当中， 挑选了五个人， 把他们带到法老面前。

3 法老问约瑟的兄弟们说： "你们是作什么的？"他们回答法老： "仆人们是牧羊人， 我们和我们的祖先都是一样。"

4 他们又对法老说： "我们来是要在这地寄居， 因为迦南地的饥荒严重， 你仆人们的羊群没有草吃， 所以， 现在求你容许你仆人住在歌珊地。"

5 法老对约瑟说： "你的父亲和兄弟们到你这里来了；

6 埃及地都在你面前， 你只管叫你的父亲和兄弟们住在这地最好的地方， 他们可以住在歌珊地。你如果知道他们中间有能干的人， 可以派他们看管我的牲畜。"

7 约瑟把他父亲雅各带到法老面前， 雅各就给法老祝福。

8 法老问雅各： "你有多大年纪了？"

9 雅各回答法老： "我寄居在世的年日是一百三十岁。我一生的年日又少又苦， 不及我祖先寄居在世的年日。"

10 雅各又给法老祝福， 然后离开法老出去了。

11 约瑟照着法老的吩咐安置他的父亲和兄弟们， 把兰塞地， 就是埃及地最好的地方， 给他们作产业。

12 约瑟照着孩子的数目， 用粮食供养他的父亲、兄弟们， 以及父亲的家人。

13 那时， 遍地都没有粮食， 因为饥荒非常严重。埃及地和迦南地的人， 因为饥荒的缘故都饿昏了。

14 约瑟收集了埃及地和迦南地所有的银子， 就是众人买粮的银子； 约瑟就把那些银子交到法老的王宫去。

15 埃及地和迦南地的银子都用尽了， 埃及众人就来到约瑟那里， 说： "银子已用完了。求你给我们粮食吧， 我们为什么要饿死在你面前呢？"

16 约瑟回答： "如果银子用完了， 可以把你们的牲畜给我， 我就把粮食给你们， 交换你们的牲畜。"

17 于是， 他们把牲畜带到约瑟那里， 约瑟就把粮食给他们， 交换他们的马匹、羊群、牛群和驴。那一年， 约瑟就用粮食交换他们所有的牲畜， 来养活他们。

18 那一年过后， 第二年他们又来到约瑟那里， 对他说： "我们不向我主隐瞒， 我们的银子都用尽了， 牲畜也归了我主； 在我主面前， 除了我们的身体和田地以外， 什么也没有剩下了。

19 为什么我们和我们的田地要在你面前消灭呢？求你用粮食买我们和我们的田地， 我们和田地就必为法老效劳了。又求你给我们谷种， 使我们可以活着， 不至死亡， 田地也不至荒芜。"

20 于是， 约瑟为法老买了埃及所有的田地， 因为埃及人遭遇了严重的饥荒， 各人都卖了自己的田地。这样， 那地就都归法老所有。

21 至于人民， 约瑟把他们迁到城市里去（"约瑟把他们迁到城市里去"有古卷及古译本作"使他们成了奴仆"）， 从埃及境内的一端， 直到另一端。

22 只有祭司的田地， 约瑟没有买， 因为祭司有从法老所得的粮饷； 他们可以吃法老所给的粮饷， 所以没有卖自己的田地。

23 约瑟对人民说： "看哪， 我今日为法老买了你们和你们的田地。这里有谷种给你们， 你们可以种地。

24 到了收割的时候， 你们要把五分之一给法老， 其余四分可以归你们自己， 作田里的种子， 又作你们以及你们家人和孩子的食物。"

25 他们说： "你救了我们； 愿我们在我主面前得蒙喜悦， 我们就作法老的奴仆。"

26 于是， 约瑟为埃及的田地立了一个法例， 直到今日还有效， 就是五分之一归给法老； 只有祭司的田地不归给法老。

27 以色列人住在埃及国的歌珊地， 他们在那里置业繁殖， 人数非常众多。

28 雅各在埃及地住了十七年； 他一生的寿数是一百四十七岁。

29 以色列的死期快到了， 就把他儿子约瑟叫了来， 对他说： "如果我在你面前蒙你喜悦， 请你把手放在我的大腿底下起誓， 要以慈爱和诚实对待我， 不要把我埋葬在埃及。

30 我与我的祖先同睡的时候， 你要把我从埃及带出去， 埋葬在他们的墓地里。"约瑟说： "我必照着你的话去作。"

31 雅各说： "你要向我起誓。"约瑟就向他起了誓， 于是以色列靠着床头（"靠着床头"有古译本作"倚着杖头"﹝参来11:21﹞）敬拜 神。