1 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.

2 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.

3 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste

4 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»

5 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.

6 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»

7 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.

8 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.

9 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --

10 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

11 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»

12 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.

13 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»

14 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.

15 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.

16 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.

17 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»

18 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.

19 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»

20 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.

21 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»

22 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»

23 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»

24 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»

25 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»

26 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

27 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.

28 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel

29 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»

30 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.

31 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.

32 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

33 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),

34 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.

35 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

36 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.

37 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»

38 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

39 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet

40 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»

41 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:

42 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.

43 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»

44 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.

45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.

46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»

47 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»

48 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.

49 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»

50 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.

51 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,

52 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.

53 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.

54 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»

55 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.

56 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.

57 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;

58 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.

59 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk

60 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.

61 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.

62 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus

63 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'

64 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»

65 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»

66 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.

1 到了早上， 所有的祭司长和民间的长老商议怎样对付耶稣， 好杀掉他。

2 他们把他绑起来， 押去交给总督彼拉多。

3 那时， 出卖耶稣的犹大见耶稣定了罪， 就后悔了。他把那三十块银子还给祭司长和长老， 说：

4 "我有罪了！ 我出卖了无辜的人（"人"原文作"血"）！ "他们说： "这是你的事， 跟我们有什么关系？"

5 犹大把银子丢进圣所， 然后离开， 出去吊死了。

6 祭司长把银子拾起来， 说： "这是血钱， 不可放在殿库里。"

7 他们商议之后， 就用那些钱买了"陶匠的田"， 用来作外国人的坟地。

8 所以那田称为"血田"， 直到今日。

9 这应验了耶利米先知所说的： "他们拿了三十块银子， 就是以色列人给他估定的价钱，

10 用它买了‘陶匠的田’， 正如主所指示我的。"

11 耶稣站在总督面前， 总督问他： "你是犹太人的王吗？"耶稣回答： "这是你说的。"

12 祭司长和长老控告他的时候， 他却不回答。

13 彼拉多又问他： "他们作证指控你这么多的事， 你没有听见吗？"

14 耶稣一句话也不回答他， 令总督非常惊奇。

15 每逢这节期， 总督有一个惯例， 就是给群众释放一个他们要求释放的囚犯。

16 那时， 有个声名狼籍的囚犯， 名叫耶数．巴拉巴。

17 群众聚集的时候， 彼拉多问他们： "你们要我给你们释放谁？耶数．巴拉巴或是称为基督的耶稣呢？"

18 他知道他们是因为嫉妒才把耶稣交了来。

19 彼拉多坐在审判台上的时候， 他的夫人派人来说： "你不要干涉这个义人的事， 因为昨夜我在梦中因他受了很多的苦。"

20 祭司长和长老怂恿群众， 叫他们去要求释放巴拉巴， 除掉耶稣。

21 总督问他们： "这两个人， 你们要我给你们释放哪一个？"他们说： "巴拉巴！ "

22 彼拉多对他们说： "那么， 我怎样处置那称为基督的耶稣呢？"他们齐声说： "把他钉十字架！ "

23 彼拉多说： "他作了什么恶事呢？"众人更加大声喊叫： "把他钉十字架！ "

24 彼拉多见无济于事， 反会引起骚动， 就拿水在群众面前洗手， 说： "流这人的血， 与我无关， 你们自己负责吧。"

25 群众回答： "流他的血的责任， 归在我们和我们子孙的身上吧。"

26 于是彼拉多给他们释放了巴拉巴； 他把耶稣鞭打了， 就交给他们钉十字架。

27 总督的士兵把耶稣带到总督府， 召集全队士兵到他面前。

28 他们脱去他的衣服， 给他披上朱红色的外袍，

29 又用荆棘编成冠冕， 戴在他的头上， 把一根芦苇放在他的右手， 跪在他面前讥笑他说： "犹太人的王万岁！ "

30 然后向他吐唾沫， 又拿起芦苇打他的头。

31 戏弄完了， 就脱下他的外袍， 给他穿回衣服， 带去钉十字架。

32 他们出来的时候， 遇见一个古利奈人， 名叫西门， 就强迫他背耶稣的十字架。

33 到了一个地方， 名叫各各他， 就是"髑髅地"的意思，

34 他们把苦胆调和的酒给他喝， 他尝了却不肯喝。

35 士兵把他钉了十字架， 就抽签分他的衣服，

36 然后坐在那里看守他。

37 他们在耶稣的头以上， 钉了一块牌子， 写着他的罪状： "这是犹太人的王耶稣"。

38 当时， 有两个强盗和他一同钉十字架， 一个在右， 一个在左。

39 过路的人嘲笑他， 摇着头说：

40 "你这个想拆毁圣所， 三日之内又把它建造起来的， 救救自己吧！ 如果你是 神的儿子， 从十字架上下来吧！ "

41 祭司长、经学家和长老也同样讥笑他， 说：

42 "他救了别人， 却不能救自己。如果他是以色列的王， 现在可以从十字架上下来， 我们就信他。

43 他信靠 神； 如果 神喜悦他， 就让 神现在救他吧， 因为他说自己是 神的儿子。"

44 和他一同钉十字架的强盗也都这样侮辱他。

45 从正午到下午三点钟， 遍地都黑暗了。

46 大约三点钟， 耶稣大声呼叫： "以利， 以利， 拉马撒巴各大尼？"意思是"我的 神， 我的 神， 你为什么离弃我？"

47 有几个站在那里的人， 听见了就说： "这个人在呼叫以利亚呢。"

48 有一个人马上跑去拿海绵蘸满了酸酒， 用芦苇递给他喝。

49 但其他的人说： "等一等， 我们看看以利亚来不来救他。"

50 耶稣再大声呼叫， 气就断了。

51 忽然， 圣所里的幔子从上到下裂成两半； 地面震动， 石头崩裂；

52 而且坟墓开了， 许多睡了的圣徒的身体也复活了，

53 从坟墓里出来； 到了耶稣复活之后， 他们进到圣城向许多人显现。

54 百夫长和跟他一起看守耶稣的士兵， 看见了地震和所发生的事情， 就十分惧怕， 说： "这个人真是 神的儿子。"

55 有许多妇女在那里远远地观看； 她们是从加利利开始跟随耶稣服事他的。

56 她们中间有抹大拉的马利亚、雅各和约西的母亲马利亚， 以及西庇太的儿子的母亲。

57 到了晚上， 有一个亚利马太的富翁来到， 他名叫约瑟， 是耶稣的门徒。

58 这个人去见彼拉多， 请求领取耶稣的身体， 彼拉多就吩咐给他。

59 约瑟领了耶稣的身体， 用干净的细麻布裹好，

60 放在自己的新坟墓里， 就是在磐石里凿出来的。他辊了一块大石头来挡住墓门， 然后才离开。

61 抹大拉的马利亚和另一个马利亚都在那里， 对着坟墓坐着。

62 第二天， 就是过了"预备日"的那一天， 祭司长和法利赛人去见彼拉多， 说：

63 "大人， 我们想起那个骗子， 生前说过： ‘三天之后， 我要复活。’

64 所以请你下令把坟墓严密看守， 直到第三天， 免得他的门徒来把他偷去， 然后对民众说： ‘他从死人中复活了。’这样， 日后的骗局比起初的就更大了。"

65 彼拉多对他们说： "你们带着卫兵， 尽你们所能的去严密看守吧。"

66 他们就去把墓前的石封好， 又派卫兵把守， 严密地守住坟墓。